Tillbaka i Galesburg efter ännu en lång tågresa.

Veckan i Denver avslutades med en basketmatch (min första!), födelsedagsfest åt Beas yngsta värdbarn där hela familjen samlades. Fina människor och pizza - perfekt.

Och i måndags, innan jag åkte hem, skulle vi hitta på något med två av Beas tre värdbarn som har spring break denna vecka. Tanken var att se en imax-film och gå på museum. Vi kom fram till museet som visade sig vara stängt på måndagar och nästa imax-film skulle inte visas förrän senare under eftermiddagen så vi gick ut och åt lunch. När vi sedan ätit lunch och köpt lite godis att äta till filmen så beställde vi biljetter från en automat utanför imax-biografen och gick in och där det visade sig att museet tydligen hade varit öppet hela dagen?? Och så såg vi sedan att det stod 16.00 på biljetterna och inte 14.00 vilket var när vi skulle se filmen. Vi ställde oss i kön ändå och tänkte bara förklara vad som hänt. När vi kom fram i kön förklarade vi att det stod 14.00 på skärmen där vi beställde biljetterna men en annan tid på själva biljetterna - men tydligen var 14.00-föreställningen slutsåld och vi fick reimbursa biljetterna... Så inget museum och ingen film. Lite failad dag, men Beas värdbarn hade jättebra tålamod och tog allt bra ändå. 

Det var skönt med en vecka med annan scenery och change of pace, och jag är himla glad att jag fick träffa Beas värdfamilj. En himla bra och oförglömlig vecka!

Åkte sedan hem under kvällen (i måndags) och kom fram igår, en dryg timme sent, och idag började skolan. Nya kurser och tider, samt nya arbetstider och nya arbetsuppgifter. 

Mina kurser för denna termin:

Social Psychology

Women, Culture and Society

Social Justice Dialogues - Race

Alla kurser låter himla bra och ska handla om något jag bryr mig om, så denna termin borde bli bra. Och jag får 2 timmar extra jobb i veckan jämfört med förra terminen, vilket borde bli bra då jag behöver dat cash money. Nu ska jag läsa om lite feminism för Women, Culture and Society och sedan lägga mig.

Håller tummarna för att vårterminen blir fantastisk och att värmen kommer himla snart. 

  (Mississippi-floden)

Hallå hallå i stugorna!

Här kommer en hälsning från Denver, CO. :))))))))

Har varit hos Bea största delen av tiden nu, vilket också innebär att majoriteten av mitt spring break är över, trots att det kändes som att vi alla skulle iväg på vinterlov igen och inte ses på fem veckor. Jag fick mina betyg för terminen igår, och de såg bra ut, förutom ett som var lite sämre än vad jag hoppades på. Nåväl.

Min tågresa hit var förvånansvärt fin. Jag satt bredvid en söt äldre dam som gav mig en av de två kuddarna hon just köpt till tågresan vilket underlättade nattens del av min 15 (som sedan blev längre) timmars tågresa ut hit. Jag satt bokstavligen ned hela resan, och gick inte ens på toa, haha. Men jag är inget stort fan av tåg-/flygtoaletter och jag klarade mig bra ändå. Underhöll mig med att börja läsa en bok, lyssna på alla utkomna podcaster av Christer & Morgans nya program i P3 och musik. Jag är himla tacksam att jag klarar mig så bra med att inte göra någonting såpass länge som jag gör, och att det tar en himla lång tid för mig att bli rastlös.

Kom tillslut fram till Denver vid 9-tiden på morgonen (trots att vi egentligen skulle kommit in 07.15) och det snöade. Alltså… Jag tog inte med mig vantar då vädret inte skulle bli så kallt under tiden jag var här, och det var knappt att jag ens tog med mig en halsduk. Mötte upp min Bea som jag inte sett sedan slutet på juni förra året och delade en vacker omfamning. Åkte sedan hem till “henne”, hängde och handlade trosor. Fin start på dagen. Sedan åkte vi och såg en av hennes värdbarns skolföreställningar, och det kan ju ha varit det finaste jag sett på himla länge. Föreställningen (eller snarare musikal) handlade om ekollonets kretslopp. Alltså, åhh. Fina barn!

Träffade senare resten av familjen och hennes värdbarn “på riktigt”, och vilka finingar de är allihop. Senare på kvällen hängde jag med henne till University of Denver där hon läser några kurser och följde med henne på en föreläsning - som faktiskt var rätt intressant. Inte minst när situationen i Krim kom på tal, och därefter togs min Froyo-oskuld. Det var Bea glad över att få vara med om, och jag fyllde min kopp med alldeles för mycket froyo, och med hallonsmak som jag inte provsmakade då jag antog att det skulle smaka gott - för jag gillar ju hallon. Men nej, den smaken var inte god, och inte fan kunde jag kontrollera mängden froyo som kom ur maskinerna heller.

Och nu har jag officiellt sett äkta, genuine tumbleweed rullandes (blåsandes) över gatan! (Det tycker jag var värt att nämna som ett helt eget stycke.)

Nästa dag åkte vi till downtown Denver och hon visade mig runt. Det var en fin och solig vårdag, perfekt för en tur runt i Denver. Och resten av eftermiddagen till fram på kvällen jobbade Bea, så vi hängde med barnen.

I förrgår åkte vi till Red Rocks, vilket är en scen där artister håller föreställningar, som är formad naturligt av stenarna där. Efter att ha tittat på den så gick vi på hajk! HAHAHAHAHA, det har ju inte jag gjort på äckligt länge, trots att jag tycker om det himla mycket. Så uppförsbacke bland röd sten i cirka 5 km till toppen och 5 km tillbaka. Det var sjukt vackert och mer eller mindre perfekt väder. Varmt när vi gick upp (kanske lite för varmt) och när vi fikade på toppen - perfekt. Fint, perfekt (<— så många positiva adjektiv(?)). Vi åkte sedan och hämtade hunden hos frisören och hängde med barnen under eftermiddagen igen, och jag träffade lite annan släkt som just nu är och hälsar på.

Igår drog vi oss ett rejält tag på morgonen och åkte sedan och shoppade - något jag verkligen behövde. Har mer eller mindre inga sommarkläder som kommer passa på grund av viktuppgång i detta land av socker. Och på kvällen så gick vi på bio och så Divergent, som jag ändå ger en stadig 3:a av 5 toasts, men som Bea inte alls gillade och ångrade att hon spenderade 10 dollar på. Men, biostolarna var bokstavligen fåtöljer som man kunde luta bak och få fotstöd till - så hon kunde ju sovit om hon velat…

Idag spenderade vi 8 timmar i bilen. Fyra timmar till vår destination och fyra timmar tillbaka. Vi åkte och tittade på sanddynor som ligger vid foten av et berg dit alla aupairer i området tydligen åkt, men där Bea inte varit än. Så det blev en tidig morgon. Sanddynorna var intressanta och ganska random, och jag vet fortfarande inte varför de fanns där, som en öken, mitt ute bland bergen?? Men det var onekligen en intressant upplevelse oavsett. Det var mer eller mindre sandstorm när vi var där vilket resulterade i sand ÖVERALLT (ögon, rumpa, bh, kamera - you name it). Men vi gick upp för lite dynor (svinjobbigt, som en himla lavin!) och traskade runt barfota. Vi körde sedan en omväg hem och åkte bland bergen - så vackert, det såg precis ut som den bilden jag har av Colorado i mitt huvud (även om det började snöa ungefär halvvägs hem). Sedan dess har vi bara chillat i huset och ska antagligen bara ligga och se Frozen senare ikväll. 

OM DU INTE FÖRSTÅTT SÅ LEVER JAG ALLTSÅ LOPPAN HÄR I CO.

T minus 4,5 timmar innan jag sätter mig på tåget och börjar min 15 timmars resa mot Denver för att träffa min pärla Bea! Mina finals gick rätt bra, och ärligt talat så känner mig "säkrast" över matteprovet, LOLOLOLOL. När har det hänt förut?

Jag är nu officielt på spring break, solen skiner och det känns bra. Plus att jag fyllt en hel kasse med mat som jag ska äta på tåget. :DDD

Vi hörs i Denver (ahhh!!)!

(Det är inte min mening att min blogg ska bli politisk, den ska handla om min upplevelse här. Men när jag ser saker som detta kan jag helt enkelt inte låta bli att inte bli politisk.)

Igår var en sådan där riktig vårdag. Det var minst (om inte mer än) 10 grader ute, solen sken och jag ville bara gå ut och gå. Jag har varit i downtown och nära skolan, men inte gått runt i bostadsområden i närheten. Så det gjorde jag och min vän.

Jag vet att Galesburg lider av en hög arbetslöshet och att det finns många låginkomstagare här. Men, att gå runt i de olika kvarteren var riktigt ögonöppnande. Bara några kvarter från skolområdet finns det hus som ser ut att falla isär när som helst - med människor levandes i dem, och hus som står tomma. Bara några kvarter från skolan. Visste jag att det var så illa så nära? Nä. Tror jag att andra vet att det är så illa så nära? Nä. 

Jag kände mig som i ett annat land, jag kände knappast att jag var i “ett av de friaste och modernaste länderna i världen” (sedan kan man ju diskutera huruvida sant eller inte det är, men det är annat ämne). Och jag blir så jävla ledsen över att människor ska behöva leva på det viset. Jag kan inte ens föreställa mig som den privilegirade vita medelklassflickan jag är hur det skulle vara. Så samtidigt som dessa människor lever så som de gör så har jag människor i min närhet som vill att USA ska bli av med sina “food stamps” för att “folk utnyttjar systemet”, samtidigt som en av hennes nära vänner när hon uttryckte denna åsikt berättade om hur hennes familj är beroende av food stamps för att klara sig. Och hade tjejen som vill skära ned på food stamps sett dessa levnadssituationer så har jag himla svårt att höra ett logiskt argument från henne där hon tycker att det är något som ska försvinna, att människor i dessa situioner ska leva utan någon typ av assistans. Men frågan är ju även hur mycket sådan levnadsstandard hon har kommit i kontakt med i sitt liv. Hur skulle hon faktiskt känna gåendes ned för dessa gator?

En annan intressant observation är hur bokstavligen en gata, ett övergångsställe, delar dessa kvarter. Vi gick i ett kvarter med sönderraserande hus med ölflaskor och handklovar liggandes på marken. När vi sedan gick över ett övergångsställe till nästa del av kvarteret så var husen välunderhållna, fina (åtminstone för det kvarteret) medelklasshus. En jävla gata delar dessa kvarter. 

Alltså, att folk (i hela världen) tvingas att leva så. Att människor bara ned för gatan från min prestigefyllda skola lever så. 

När vi kom tillbaka och berättade om vår promenad för folk i vår suite så var det en som kom från ett sådant området i Chicago som såg sådana levnadssituationer som vardagsmat, samtidigt som en annan sa “var försiktiga, det har varit skottlossningar i det området”. Nu säger jag knappast att man inte ska skottlossningar seriöst, men faktumet att man blir tillsagd att inte gå där på grund av bland annat detta leder till att folk inte går i dessa områden vilket leder till mer missförstånd och ignorans kring vad det är för område vi bor nära. Vilket är läskigt (mer läskigt än skottlossningar). 

En riktig ögonöppnare och en promenad jag tror skulle vara bra för fler på min skola att ta (gå?). 

Imorgon är första dagen med finals, idag och igår (eller ja, tekniskt sett igår och i förrgår då det nu är efter midnatt :))))) ) var reading days. Jag har en uppsats som ska vara inne imorgon, och egentligen en till “take home final”, men min lärare lät oss lämna in den på söndag istället. Skönt. Sedan har jag en final 8:30 i matte på söndagmorgon, alltså, kan det bli bättre ellehhhh?

Och när allt detta är över tar jag tåget och sticker till min bästa vän i Denver!

Men veckan började bra och jag känner att jag har hyfsat koll på saker. I måndags åkte klubben Advocates for Choice, som jag är med i, till Peoria för att besöka deras Planned Parenthood. Det var en fin upplevelse. För den som inte vet är det lite som ungdomsmottagningen, men riktar sig till kvinnor (och män) i alla åldrar och är en non-profit som hjälper människor med eller utan försäkring till preventivmedel, abort, gynekologiska undersökningar och så vidare. Vi fick se deras lokaler och se vad just den PP:n gjorde och pratade med de anställda där. Sedan gick en av de anställda igenom en liten presentation om Planned Parenthood och Planned Parenthood Action. Givande, intressant och jag känner jag förstår PP bättre.

Därefter skulle vi snabbt köra tillbaka till skolan för att se Jackson Katz som skulle hålla en föreläsning om feminism och misshandel. (Hans TED talk är himla bra -http://www.ted.com/talks/jackson_katz_violence_against_women_it_s_a_men_s_issue ) Vi skulle stanna och äta på vägen hem och en tjej ville jättegärna äta på Chipotle, så så fick det bli. Jag hade aldrig ätit där förut, men jag gillar (yäni) mexikansk mat, SÅATTE. Vi körde sedan tillbaka i hopp om att komma i tid till Jackson Katzs föreläsning, men en bit från Peoria kände jag mig illamående, men bad Rachel (hon som körde) att fortsätta köra. Så vi kör i typ 30 km/h i downtown Galesburg och jag ber Rachel stanna bilen. Jag öppnar dörren och kräks upp min 7 dollar dyra middag. Det var den middagen. Bilar började bilda en kö bakom oss och tutade, så vi fick köra iväg och jag hade fina efterkramper. Men vi kom mer eller mindre i tid till föreläsningen, men lokalen där han skulle föreläsa var så full att vi fick sitta i en annan lokal och se hans föreläsning på en projektor. Tyvärr så var upplösningen värdelös och internetupkopplingen eller något också värdelös så föreläsningen frös hela tiden och jag satt i min stol med en krampande mage. 

Trots att den upplevelsen kanske inte var den bästa, så vill jag tänka att det var bättre att någon mindre intresserad av feminism fick min plats i lokalen där han föreläste än jag. Och jag fick en fin utflykt till Planned Parenthood. Och jag fick en PP t-tröja. WHOPPIE!

Nu ska jag ta mig i kragen och göra lite fler Buzzfeed quizzar innan jag lägger till de sista detaljerna på mitt religonuppsats och skickar in den.

  (Innan jag kräktes var det en fantstisk solnedgång, i alla fall.)

Varje gång jag gick till gymmet tyckte jag att det luktade konstigt, men tänkte inte så mycket på det. När jag däremot gick tillbaka till mitt rum kände jag igen en konstig doft, en doft av spya. Varje gång jag återvände till mitt rum från gymmet undrade jag om jag klivit i något? Luktar mina svettiga fötter jätteilla? Luktar mitt svett så starkt? TRÄNAR NÅGON SAMMA TID SOM JAG HELA TIDEN OCH SEDAN GÅR OCH SPYR?

Nope. Det var spyträdet. 

Spyträdet är ett träd med massa bär som ramlar ned på marken och när de ruttnar luktar som någon som nyligen kastat upp maten de tidigare förtärt under dagen. Jag visste inte att spyträd fanns och det tog himla lång tid innan någon informerade mig om spyträdets existens och istället luktade jag på fötter och skor för att garantera att det inte var jag. Så hela tiden trodde jag att det var något fel på mig när det bara var trädet fel.

Livet. Nu vet jag i alla fall varför det luktar uppkastad mat varje gång jag går till gymmet. Och det är ju fint att trädet fäller MASSOR av bär som täcker all närliggande mark och som ingen plockar upp. Varje gång jag går förbi spyträdet frågar jag mig själv varför någon ens tyckte att det var en vettig idé att plantera just den trädarten… Och jag måste säga att det var en bra sak med snön - den täckte bärens otrevliga doft.

Egentligen vill jag skriva en lång krönika över hur arg jag är på Putin och hur upprörd och orolig jag är över hela Ukraina situationen, inte minst då jag känner människor som bor på Krim (som indentifierar sig som ryssar) och andra i Zaporizhzhya området (som också identifierar sig som ryssar), som jag hört att Ryssland planerar att hälsa på. Och sedan är jag ju inte minst orolig över det eventuella kriget som kan bryta ut. Läskigt. Kan då även meddela att det människorna jag hänger kring inte här inte är intresserade av detta. Tyvärr kan jag inte förneka att det påverkar bilden av att “amerikaner bara bryr sig om det handlar om deras backyard”. Till och med min rumskamrat som studerar IR utbrast igår när jag pratade om situationen i Ukraina “vi har pratat om detta i flera veckor på IR-lektionerna, men det kommer inte ens komma på provet!!” Nä, men det kan ju vara bra att veta om det eventuella kriget som bryter ut i Europa och vilken jävel Putin är (ursäkta språket).

Nä. Nu hoppas vi bara att det inte blir något krig. 

Igår (fredag) var en spännande dag då vi hade en field trip med religionen och gick på studiebesök på en grek-ortodox kyrka och moské i Moline. Jag har varit i minst en (som jag kan komma på) ortodox kyrka i Ukraina, dock var ju den rysk-ortodox, och en moské (i Istanbul). Det var en fin upplevelse. I kyrkan pratade vi med en av  prästerna (vad heter de inom ortodoxa kyrkan?) som var där och berättade om kyrkan och hans tro. Kyrkan var himla pampig och full av mosaik - älskar mosaik. Så vackert. 

Därefter åkte vi till moskén för deras eftermiddagsfredagsbön. Moskén är väldigt liten och både män och kvinnor ber i samma rum. Men då det var fredagsbön så var det många flera människor där än vanligt och bara män bad i det vanliga bönerummet. Det som var lite akvart var att det var ett stort fönster in till bönerummet, och imamen hade ställt fram rader med stolar så vi kunde se fredagsbönen. Och visst var det intressant, men jag kan ju inte förneka att jag fick känslan av att vara på zoo. Och så var det massa små barn därinne med de vuxna (männen), och en liten flicka blev helt uppspelt av att se oss sitta där. Hon bankade på glaset och vinkade febrilt och kämpade för att öppna dörren för att vara i samma rum som oss. När hon väl kom ut tittade hon på oss, skrattade och sprang därifrån. SÅ SÖT. Jag saknar barn. När bönen var över väntade vi på att männen skulle lämna rummet och gick då in och pratade med imamen i någon timme. Det var fint. 

När vi kom tillbaka på eftermiddagen sov jag och sedan skulle jag och min vän sitta vid ett bord med tidslinjer om bland annat preventivmedel, kvinnors rättigheter och så vidare utanför en teater om “hysteria” under viktorianska tiden. Det var lite konstigt då vi bara satt där med en tidslinje utan särskilt mycket att säga, men men. Därefter gick vi och såg teatern som var riktigt bra, men lite långsam ibland. Det var en fin fredag.

Imorgon väntas förstås plugg då det är söndag. Och idag spenderades genom mat, gym, psykologiundersökning (fick 5 dollar, holla holla), min väns dansföreställning, casino night och häng i cafét. Kanske inte det mest spännande som hänt i mitt liv, men en ganska himla bra lördag ändå. Nu ska jag försöka ta mig i kragen och antingen lägga mig en rimlig tid eller se Lilo & Stitch som jag velat se i en vecka.

HEJDÅÅÅ.

  En dålig bild från grek-ortodoxa kyrkan, som såg mycket bättre ut i mobilen.