Min dag började med att jag hade brunch med min moster (helgens höjdpunkt!) som bor hyfsat nära, så det var himla najs. Det är skönt och på något sätt lättande att kunna se ett familjärt ansikte ibland, någon som inte är en främling. Tyvärr hade vi inte en sådan lång lunch då hon var sen och vi inte kom iväg förrän typ halv 12. 

Efter maten skjutsade hon mig tillbaka till skolan då jag hade jobb klockan ett (jävla lördagsjobb). 

När jag efter att ha torkat bord i några timmar slutade gick jag tillbaka till mitt rum för att försöka plugga lite då jag har en fin plugghög väntandes på mig. HA HA HA. Det hände inte. Men det blir nog lite plugg ikväll. När jag hade varit i vårt common room ett tag kommer en tjej som bor här in och säger att hennes mobiltelefon blivit stulen. Några minuter senare hörs ett skrik och det visar sig att hennes rumskamrats dator också blivit stulen. Hon hade lämnat dörren öppen när hon gick på toa  och en tjej i rummet bredvid satt där med öppen dörr, så kisstjejen trodde det skulle vara lugnt. Tydligen inte. Senare kom två främmande killar gåendes genom vår suite (jag var inte där) och hälsade till mina kompisar som satt där och de såg inget i deras händer eller fickor, men antagandet är att det kan ha varit dessa två killar. Vi ringde Campus Safety och en liten utredning skedde. Någon halvtimme senare rapporteras det att två datorer blivit stulna i ett annat hus och två i biblioteket. Så, HIDE YO WIFE, HIDE YO KIDS (alltså, dina ägodelar som är substitut för familjemedlemmar här). Och nu kommer jag bli hyperparanoid över mina ägodelar. 

Uppdatering om ägodelar: mannen från Campus Safety som utredde situationen kom just in till oss och sa att de hittat de som stulit sakerna och alla saker som blvit stulna kommer ges tillbaka till ägarna.

Dessutom tror jag att jag håller på bli sjuk. Min kompis är förkyld och jag har hela dagen känt stick i halsen. :))) Plugg och sjukdom - precis vad jag behöver just nu. Vi får se hur jag mår imorgon, antar jag. 

Och nu är klockan snart sju, jag sitter i mina pyjamasbrallor och har åstadkommit 0 idag. 

  Borde inte heller ha linser på mig om jag nu är förkyld. Men vet du? Fuck aina.

 Jag har varit i skolan (duh), tränat (tro det eller ej), lekt med vovvar (för sådant händer ibland) och mer eller mindre umgåtts med människorna jag träffat här.

Tydligen så finns det universitet som under exam week hyr in valpar som eleverna får umgås med om de vill för att dämpa stress, nervositet och så vidare. Och tydligen ska provresultat ha blivit bättre på grund av detta? Jag önskar att vi också gjorde det... Så var det ju små som jag umgicks med corgis också och jag älskar corgis. Så det var himla fint, fler hundar vill jag se och tydligen finns det en organisation/klubb på skolan som under helger eller något åker till härbärgen och liknande och hjälper till. Jag vet inte om jag har tid att gå med där och har mer eller mindre inte sett någon reklam för dem, men lätt att jag skulle gå med annars.

På tal om andra (kanske lite mer viktiga och relevanta saker) så fick jag tillbaka mitt psykologiprov och resultatet på mitt mer eller mindre första flersvarsprov gick som jag trodde (om än kanske till och med lite bättre)! Jag fick inte ett A, men hade hade jag inte väntat mig heller, men jag hamnade i den övre halvan av klassen. Ärligt talat gör det mig himla stolt att det gick såpass bra för mig på mitt första prov i psykologi som jag hyser väldigt blandade känslor för just nu. En ganska seriös confidence boost, sedan får vi ju se om det går lika bra på framtida prov (man får hoppas). Men bara faktumet att det var mitt första prov i college, i ett främmande land på ett annat språk (även om engelska också är mitt modersmål) och gick såpass bra. Jag blir glad. 

Däremot fick jag även tillbaka min “första” uppsats, som jag har i min lyckokurs som för tillfället (av de jag pratat med) gör sina elever mer olyckliga när de går därifrån än när de kommer in. Jag fick inget betyg på mina två små uppsaster så jag vet inte hur dålig egentligen jag var. Men inga positiva kommentarer fick jag i alla fall, haha... Eller jo, en! Och jag vet inte om det kom från min professor eller TA (teaching assistant). Men jag vet också att de inte var de bästa uppsatserna jag skrivit i mitt liv så jag försöker att inte ta åt mig så mycket. Det är lite jobbigt bara då jag vet att jag är en hyfsat stark skribent på svenska och jag vill kunna vara det på engelska också. Sedan ser deras upplägg på uppsatser lite annorlunda ut och tydligen gjorde jag fel på det också, så det borde jag nog lära mig. Och så citerar och lägger man upp källor annorlunda här. Så hej då allt jag lärt mig på Carlforsska!

Och från ingenstans känner jag mig plötsligt överväldigad med allt jag måste göra. Jag måste just nu: läsa ett antal kapitel från böcker till min lyckokurs och sedan välja en västerländsk och en österländsk syn på lycka och skriva en uppsats om dem, göra en film där jag och några andra intervjuar folk om lycka, plugga till mitt prov i psykologi nästa fredag (om biologi och bajs), läsa min Photoshopbok, komma på nya idéer och fota till min nya fotouppgift (om pop art) och söndagkväll gå till “open lab” och välja ut och redigera mina bilder från min Shapes uppgift. Fan kom allt detta från liksom? Och jag jobbar ju i helgen och det förstör tid jag vill lägga undan till plugg då.

Min tanke var att nu i eftermiddags vara produktiv och i alla fall läsa lite, men vad gjorde jag? Jag sov middag. :))) Men jag var fan i mig berättigad det, för gissa vad som hände klockan två imorse (bara en timme efter jag lagt mig, för jag pluggade)?? DU GISSADE RÄTT. Brandalarmsjäveln gick! (Vi är uppe i nummer nio nu.) 

Och nu ikväll ska jag och några andra äta middag och sedan titta på första avsnittet för denna säsong av Parks & Recreation! (Det är en grej bland mig och mina suite mates). Sedan klockan 21 har jag ett möte med en grupp som kämpar mot sexism. Så vad kommer min pluggtid in? JAG VET INTE. :D 

Blir väl en all-nighter eller något, men jag behöver ändå gå upp förrän 10.30 imorgon så det borde vara lugna puckar.

  Jag försöker äta mycket grönsaker i hopp om att jag ska känna mig nyttig när jag äter, vet inte hur övertygande det är, egentligen

Tro det eller ej. Men igår tränade jag! För första gången sedan juni(?). Bort med alla kakor jag ätit de senaste dagarna. Mitt mål är att försöka träna minst en timme tre gånger i veckan. Jag har noll behov av att bli smalare eller bygga muskler, men jag vill vara hälsosam och inte heller gå upp i vikt (med tanke på alla kakor jag äter hela tiden). Så ja, en timme avklarad i alla fall. Och känner mig väl mer motiverad än innan.

Igår (fredag) hade jag bara en lektion, psykologi, där vi pratade om nerver... Jag har bara läst Naturkunskap A där sådant inte ens togs upp. :)))) Och provet kommer bli (utöver min SAT) mer eller mindre mitt första prov med flera svarsalternativ på varje fråga. På kvällen (sent...) började jag med mer plugg och jag har nu när jag skriver detta bara 7 sidor kvar (av 57) at anteckna! Är ganska himla stolt över mig själv ändå. Men det resulterade i att jag lade mig klockan två på morgonen (vilket jag vill undvika så mycket som möjligt nu, trots att jag egentligen är världens nattmänniska...) och halv åtta imorse, GISSA VAD SOM HÄNDE? Grattis, du gissade rätt! Brandlarmet gick, igen... Och det var svinkallt ute. Så hittills har det gått sex gånger, vilket innebär att barnalarmet skulle tekniskt sett gått varannan dag sedan vi kom hit. Fint. 

Och idag jobbade jag mitt första lördagspass. Jag ångrar fortfarande min lördagstid så mycket. Mina helger är verkligen förstörda då jag jobbar mitt på dagen varje lördag och jag fick även på ett informationsmöte för folk som jobbar i kafterian och jag kommer mer eller mindre inte kunna byta bort kläder heller. Mina arbetsuppgifter inkluderar i alla fall: fylla på flingor, torka och torka bord. Jag råkade(?) även se min timlön idag, jag tjänar mindre än 70kr/h...! Det är sjukt lite pengar, jag kan erkänna att jag tjänade över 100 på mitt sommarjobb. Men det även även en het politisk debatt i USA just nu - om att minimilönerna måste höjas då anställda helt eneklt inte kan leva på den nuvarande minimilönen även om de jobbar heltid. Så ja, Livin’ the American Dream. 

Efteråt gick jag och en grupp människor på rundtur i Galesburg och gick bland annat till en asstor antikaffär med massor av antikgrejer (gissa vart mina julklappar kommer att komma ifrån) och jag fotade till min fotouppgift - “Shapes”. Så förhoppningsvis duger mina bilder, vi får la se vad Michael (professorn) tycker.

  Denna bild ska alltså respresentera en cirkel, om du inte förstod det...

Dessutom fyllde en av mina suite mates år idag och när vi kom tillbaka från stan så hade flera av de andra suite matsen (ja, det är ett ord nu) deckorerat henne rumsdörr massa fint. (Jag vill också fylla år...)

Så ja, ikväll blir ingen vild lördagskväll á la Galesburg. Den kommer bestå av psykologiplugg och antagligen lyckoläsning. Men så är'e ibland vettu. Men å andra sidan ska vi baka en (vegan)brownie till födelsedagsbarnet så mer kalorier kommer jag i alla fall få i mig idag. Man måste se livet från den ljusa sidan, kompis. :)

Varför plugga när man kan gå igenom åskskur för att gå på jazz night?

Jag visste absolut vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att flytta till andra sidan jorden, även om verklighet och förväntningar är (något) olika saker.

Jag trivs bra här och har träffat en del fina människor och har mycket plugg, så jag har inte mycket tid att reflektera och sakna. Men några dagar i veckan börjar jag inte förrän klockan 12 och då vill jag ta sovmorgon, men saken är den att jag alltid vaknar vid 9-tiden (samt ofrivilliga väckningar från tutande tåg). Då ligger jag ofta och börjar tänka dryga saker. 

Att vara tusentals mil ifrån allt familjärt, familj och vänner är drygt. Jag kan inte åka hem på helger eller något annat lov än sommar och jag kommer bara se min familj en gång om året. Samtidigt vet jag att även om jag stannat kvar i Sverige så har majoriteten av mina vänner dragit och är ändå inte kvar i Västerås. Hade jag dessutom stannat så hade jag antingen sökt jobb (vilket jag inte var så sugen på, såvida mitt sommarjobb inte höll kvar mig) eller pluggat. Och jag hade med allra största sannolikhet inte pluggat på Mälardalens Högskola i alla fall och då hade jag flyttat till en annan stad - ensam - i vilket fall. Det enda som skulle göra min situation annorlunda från min nuvarande - hade jag stannat i Sverige - är att jag hade behövt söka lägenhet själv (herregud) och att jag kanske hade kunnat se min familj lite oftare. Men samtidigt, hade jag verkligen gjort det? Jag vet inte. Det är bara lätt att känna sig ensam här borta ibland. Och jag vet att jag har tur som har släkt hyfsat nära (inte minst mostern som bor 45 minuter härifrån, men henne kan jag ändå inte åka till helger för jag jobbar ju på lördagar mitt på dagen :))) ), men största delen av den kan jag bara åka till under lov. 

Dessutom hjälper det inte när jag läser till exempel bloggar där alla skriver om hur de umgås med sina nära och kärlekar. Dock är det mycket lättare att skriva om människor man känt i 100 år än att ta sig ut och träffa nya nära. Men när jag läser sådant känns det alltid lite extra tungt och då saknar jag det familjära. Andra får det ju att låta som himla bra.

Sedan är jag dessutom en sådan där jobbig människa som inte kan leva i nuet och alltid tänker långt in i framtiden till saker jag inte än är nära. Istället för att känna mig stressad över mitt psykologiprov på måndag (dock är jag det, också) så tänker jag på matten jag måste ta nästa termin, samtidigt som jag tänker på nästa sommar och hur det är då, samtidigt som jag inte alls vet vad jag vill ha för major, samtidigt som jag tänker på vad jag ska göra när jag väl tagit examen härifrån. Ska jag gå med i fredskåren eller plugga vidare, och ska jag i så fall göra det här eller i Sverige? VAR SKA JAG BO I RESTEN AV MITT LIV? Och det här stör mig. Jag vill leva i nuet, njuta av min situation nu och vara stressad över min situation nu, men ändå tänker jag himla långt in i framtiden samtidigt som jag saknar det gamla och familjära och det är jobbigt. 

Det gäller att hålla sig upptagen. Sedan vet jag ju att det finns folk här vars situation, till viss del, kan vara jobbigare än min - de kanske inte känner någon egentlig samhörighet med USA (jag är ju ändå halvamerikan) eller inte har släkt nära och inte vet vad de ska göra över loven och så vidare.

Och ja, jag är fullt medveten om att jag inte varit här särskilt länge, men jag tycker fortfarande att jag är berättigad lite hemlängtan. 

Men som sagt, dessa tankar kommer främst på mina sovmorgnar (som idag) när jag ligger ensam i min säng, inte kan somna om och är för lat för att gå upp och plugga lite innan min lektion.

Fucking brandalarm.

Blev nyss uttvignade andra gången för ikväll och det är kallt och blåsigt ute och vi är alla fett sura. Och vi blir desto mer sura när grannarna i husen där alarmet inte gick står i sina fönster och glor ned på oss.

Det här var alltså 5:e (?) gången branalarmet gått sedan jag kom hit, vilket var för en dryg vecka sedan. Inte okej.

Och ni ska se hur sur/irriterad min RA blir, det är ganska roligt. Men hon uttrycker bara vad alla vi andra känner inombords.

Åhhhh. Vågar inte lägga mig nu. Eller så ligger jag bara kvar och brinner upp... (Okej, nej. Men jag är lite irriterad bara.)

Igår (söndagkväll) jobbade jag mitt första pass på mitt work-study jobb. Jag diskade (eller ja, tog emot ren disk och ställde undan eller ut den i kafeterian). Det är likt det jag gjorde (till viss del) på mitt sommarjobb. Det är dock lite annorlunda och ärligt talat inte lika fancy som på mitt sommarjobb (men var ju det till ett stort sjukhus med sjuka personer) och är inte riktigt lika...rent. Det är inte orent, men åtgärderna för att hålla det rent på mitt sommarjobb kändes större. Men oroa dig inte, jag skulle inte vara rädd för att använda bestick och tallrikar på min skola! Jag ska även jobba på lördagar, mitt på dagen, och då ska jag mer eller mindre torka bord och liknande under lunchtimmarna. 

Men ja, cash i kassan blir det nu. 

Hade idag lektioner och det gick väl bra, dock har jag ett prov nästa vecka vilket jag inte fattade och det är 60 sidor jag måste lära mig mer eller mindre utantill och det känns mindre bra. I övrigt har jag ärligt talat inte så himla mycket att berätta om, saker börjar lugna ned sig nu och bli mindre intressanta. (Är fortfarande lganska nervös över min fotokurs.) Plugg och vardag, liksom.

Men vi hade en “carnival of clubs” i fredags eftermiddag där alla skolans klubbar hade bord med info om respektive klubb och jag skrev upp mig till ett par stycken, dock kommer jag inte ihåg alla. En jag kommer ihåg, och som jag verkligen vill engagera mig i är “Advocates for Choice” vilket är en klubb som främjar fri abort och jobbar nära med Planned Parenthood - vilket är en himla bra organisation - så där hoppas jag verkligen kunna engagera mig. Med övriga klubbar jag skrev upp mig till får vi se, vill gärna vara med i de flesta av dem men känner av tidsbrist. Vi får se helt enkelt. 

  Bild efter ett danskalas i lördags där färg stänktes. Det var trevligt, men fick färgfläckar på tröjan jag hade under t-tröjan och tycker massor om den...