Nu börjar min energi ta slut, känner jag.

Här om dagen var vi ute och handlade fram till nio på kvällen och åkte sedan hem till min moster som bor nära en stad som heter “Lindström” - svenskbygd där bland annat Vilhelm Mobergs karaktärer skulle bott och de är nästan absurt Sverigekåta där, allt ska vara svenskt och om möjligt så ska Lindröm stavas med ett ö. De har till och med en staty av Karl-Oskar & Kristina (från Utvandrarna), kom igen... Och min moster räknas ofta inte som “tillräckligt svensk” trots att hon är 50% svensk för att hon har ett mörkare utseende och enligt dessa människor måste man vara blåögd och blond för att kunna klassas som svensk. Jag kan inte hjälpa att inte skratta. Besattheten...och alla grannstäder (inklusive Lindström) har på deras skyltar när man åker in till respektive stad: “Lindström, sister city to Tingsryd, Sweden”... Samtidigt kan jag inte förneka att bli lätt smickrad av dessa människors beundran. Du borde åka till svenskbygderna i Minnesota.

  Välkommen till Lindtröm, hörni

Dagen efter åkte vi ned till Minneapolis och åkte till Ikea (ja, jag åker till USA för att handla på IKEA, men det är alltid billigast :))) ) och sedan till the Mall of America där vi spenderade så många timmar letandes efter en himla ryggsäck och en laddare till min dator. Allt var mycket drygare och svårare än väntat. Mitt sladd som jag tänkte köpa till min dator kostade 89 dollar - jag tänker inte betala det för en himla datorladdare så jag köpte en liten mojäng för 8 dollar istället, men det tog en himla tid för mig att komma fram till detta, och jag var hemskt trött vid det här laget. Men! Vet du vad? Jag köpte en ryggsäck! Inte en sådan jag hade tänkt mig, men den är fin idag och jag betalade hälften av vad det stod på prislappen. Kap. 

Och mitt tålamod började rinna ut i sanden vid det här laget. Jag har klarat av att gå upp tidigt och lägga mig hyfsat sent för att sedan springa runt och göra massa saker hela dagarna, det var trevligt fram tills då så jag började jag bli straight up grinig på eftermiddagen och hade huvudvärk. Men vila kommer inte för det.

Nästa dag åkte vi ned till Iowa till en moster och vi kom fram vid 22-tiden. Under den drygt 6 timmar långa resan dit åt vi: Donken, Dairy Queen OCH (jag) våfflor på Perkins. Känns det som att det går bra för mig och mat, eller?

Tanken var att igår skulle vara en vilodag, men nej. Lakanen vi köpte iförrgår passade inte min säng så vi fick åka ut och köpa nya och göra lite andra ärenden så det blev en dag lik alla mina andra här. 

Idag åker jag till Galesburg för min första dag av orientation week, så ja. Nu börjar det, på riktigt. Det pirrar.

  Titta på kalven!! Har velat visa det här så länge, hahaha