(Det är inte min mening att min blogg ska bli politisk, den ska handla om min upplevelse här. Men när jag ser saker som detta kan jag helt enkelt inte låta bli att inte bli politisk.)

Igår var en sådan där riktig vårdag. Det var minst (om inte mer än) 10 grader ute, solen sken och jag ville bara gå ut och gå. Jag har varit i downtown och nära skolan, men inte gått runt i bostadsområden i närheten. Så det gjorde jag och min vän.

Jag vet att Galesburg lider av en hög arbetslöshet och att det finns många låginkomstagare här. Men, att gå runt i de olika kvarteren var riktigt ögonöppnande. Bara några kvarter från skolområdet finns det hus som ser ut att falla isär när som helst - med människor levandes i dem, och hus som står tomma. Bara några kvarter från skolan. Visste jag att det var så illa så nära? Nä. Tror jag att andra vet att det är så illa så nära? Nä. 

Jag kände mig som i ett annat land, jag kände knappast att jag var i “ett av de friaste och modernaste länderna i världen” (sedan kan man ju diskutera huruvida sant eller inte det är, men det är annat ämne). Och jag blir så jävla ledsen över att människor ska behöva leva på det viset. Jag kan inte ens föreställa mig som den privilegirade vita medelklassflickan jag är hur det skulle vara. Så samtidigt som dessa människor lever så som de gör så har jag människor i min närhet som vill att USA ska bli av med sina “food stamps” för att “folk utnyttjar systemet”, samtidigt som en av hennes nära vänner när hon uttryckte denna åsikt berättade om hur hennes familj är beroende av food stamps för att klara sig. Och hade tjejen som vill skära ned på food stamps sett dessa levnadssituationer så har jag himla svårt att höra ett logiskt argument från henne där hon tycker att det är något som ska försvinna, att människor i dessa situioner ska leva utan någon typ av assistans. Men frågan är ju även hur mycket sådan levnadsstandard hon har kommit i kontakt med i sitt liv. Hur skulle hon faktiskt känna gåendes ned för dessa gator?

En annan intressant observation är hur bokstavligen en gata, ett övergångsställe, delar dessa kvarter. Vi gick i ett kvarter med sönderraserande hus med ölflaskor och handklovar liggandes på marken. När vi sedan gick över ett övergångsställe till nästa del av kvarteret så var husen välunderhållna, fina (åtminstone för det kvarteret) medelklasshus. En jävla gata delar dessa kvarter. 

Alltså, att folk (i hela världen) tvingas att leva så. Att människor bara ned för gatan från min prestigefyllda skola lever så. 

När vi kom tillbaka och berättade om vår promenad för folk i vår suite så var det en som kom från ett sådant området i Chicago som såg sådana levnadssituationer som vardagsmat, samtidigt som en annan sa “var försiktiga, det har varit skottlossningar i det området”. Nu säger jag knappast att man inte ska skottlossningar seriöst, men faktumet att man blir tillsagd att inte gå där på grund av bland annat detta leder till att folk inte går i dessa områden vilket leder till mer missförstånd och ignorans kring vad det är för område vi bor nära. Vilket är läskigt (mer läskigt än skottlossningar). 

En riktig ögonöppnare och en promenad jag tror skulle vara bra för fler på min skola att ta (gå?). 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag ju typ tre läsare, varav alla jag känner i verkligheten och som är mina vänner, men kände att det kanske ändå skulle vara värt att ha något litet inlägg som beskriver min nuvarande situation eftersom det varit tyst här sedan juni (och för ...

De säger att en bild säger mer än tusen ord, i så fall så bör dessa bilder tala för sig sjävla om min fantastiska resa.                                         ...

 Kom tillbaka till Minneapolis i förrgår efter en fantastisk resa till Puerto Rico med min moster. Hade tänkt lägga ut lite bilder från resa senare, får se om jag orkar ta tag i det, haha.  I går uträttade (heter det så??) jag några ärenden då jag ...

Har mer att säga nu när jag har både (lite) tid och halvintressanta saker att berätta - snarare än “NU SKA JAG SKRIVA EN TILL UPPSATS :)”.   Är nu tillbaka hos min moster i Minneapolis efter en lång resdag igår. Sov bara 1,5 timme ifö...

Dag ett av finals. Har inte sovit ordentligt på dagar. Jag skrev klart en 12 sidor lång uppsats igår kväll och hade ett psykologiprov idag. Phew. Man hade ju önskat det var allt, men NEJ. Jag har ju en till uppsats att skriva som bokstavligen inte ex...