Tro det eller ej, men jag gick på mellandagsrea här i mellandagarna. Vilket jag inte gjort på år då jag inte pallar bråka med alla andra (duktiga och hängivna) reahandlare och gå igenom alla reavaror för att hitta det som passar mig. Men i år hände det, och jag lade ned pengar på plagg för mig själv för första gången på antagligen ett drygt halvår. Tror inte heller att jag någonsin varit på Mall of America när det varit så mycket människor där. Det var krazy bananaz.

Köpte även en liten julklapp till mig själv - ett nytt hål i örat. Har länge velat göra det, och tog nu tillslut tag i det och jag är nöjd. För övrigt under dessa dagar, mellandagarna, så åts mycket god mat och jag umgicks med min moster i Minneapolis. (Jag vet, många mostrar och svårt att hålla reda på dem.)

Sedan, på kvällen den 29:e skulle jag åka buss från Minneapolis ned till Davenport (Iowa). Lämnade Minneapolis drygt klockan 18 och åkte sedan i fem timmar till Des Moines, på en halvfull buss med en busschafför som måste haft mycket guld i näsan då han satt länge och letade guld därinne. Väl i Des Moines klev jag av bussen vid 23-tiden och väntade sedan på bussen som skulle ta mig till Davenport. Bussen, som stannade i Davenports, slutdestinationer var Chicago och New York - behöver jag ens säga att bussen därmed var ganska himla full? Så, på den bussen fanns det mycket människor och luften var riktigt dålig (och jag är ändå inte någon som lägger mycket märke till luft?), men jag fick i alla fall sitta själv med all min packning. Av oförklarliga anledningar var båda bussar försenade och jag kom tillslut fram till Davenport vid tretiden på morgonen där min moster väntade på mig och jag gick tillslut och la mig vid halv femtiden. Lång dag alltså.

När jag skriver detta sitter jag i en massagestol och pratar om coola fotografier med min kusin, och strax ska vi åka iväg och bowla, äta middag och sedan invänta tolvslaget. Ett lugnt och fint nyårsfirande såhär innan jag ger mig in i 2014 och nästa termin på Knox. 

Jag har även tänkt en del på de två senaste nyåren, som jag firade tillsammans med min grupp med vänner från gymnasiet, och vilka himla fina invigningar vi hade på de nya åren. 

2013 har varit, för det mesta, ett bra år för mig; mycket har hänt och mitt liv har förändrats på många sätt. Men jag känner mig redo att ta mig an 2014.

GOTT NYTT ÅR!

  Fina Kepler! (Minus Anna)

Ville bara kika in och säga att “hej, jag lever!”. Det är mycket på gång just nu och allt är inte superpositivt, men jul kommer det att bli och presenter kommer att öppnas. Min moster och morbror (ej dem jag bodde med tidigare under lovet) kommer och hälsar på min moster, kusin och mig senare idag och vi ska fira lite svensk jul innan jag imorgon åker upp till min mormor och morfar för att fira julafton och juldagen. 

I övrigt har inte så mycket hänt här i dagarna, har hängt mycket hemma och bott med min kusin några dagar, och bara, generellt sätt, tagit det lugnt. Till exempel så är det mest intressanta jag kan komma på just nu att jag och min kusin lagade ärtsoppa och svenska pannkakor igår (trots att det inte var torsdag!!!), som riktiga svenskar. Med sylt på. Vi är ju trots allt i svenskbygden. Men, så ja, alltså har inte så mycket spännande hänt.

Jag bokade även nyss min busbiljett tillbaka till skolan, som börjar igen den 3:e januari. Ska bo hos min moster som bor nära skolan över nyår och sedan åka tillbaka till Galesburg och ta tag i livet igen efter detta avbrott från vardagen. 

Så, tillsvidare, GOD JUL!

Nä, det blev ingen Lucia igår (eller ja, tekniskt sett förrgår). Vi åkte först runt och letade efter ett torkställ åt min mormor - men hittade ingenting bra. Vi åkte då till Gammel gården (klarar ej av deras särskrivning) museum, som ska vara ett svenskt museum härute i svenskbygderna. Alla gånger min moster tidigare åkt dit har de varit stängda, men inte idag. Så vi gick in, främst för att se om de hade något Luciafirande eller om de som arbetade där visste om något firande i närheten. De hade firat Lucia, men förra helgen?! (Dock väldigt traditionsenligt måste jag säga.) Och visste inte heller, eller snarare tvivlade på, om något annat firande skulle ske i området. Dessutom så var Gammel gården (gör ont varje gång jag skriver det) inget museum, utan snarare en gift shop med random svenska prydnader och liknande. Min moster blev lite besviken, men jag övertygade henne att i alla fall köpa Annas pepparkakor. Älskar Annas, och min moster uppskattade dem också. 

Idag (igår) spenderades på helsvenskt vis. Vi åkte in till Minneapolis till Ingebritsens(?) och köpte Västerbottenost!!! Det visade sig dock att den butiken tekniskt sett är norsk (ajaj, Lillebror), men de säljer saker från alla skandinaviska länder. Jag försökte även övertyga min moster om att köpa lite glögg, men hon sa att hon hade ett gott recept hemma på glögg, så hemmagjord glögg it is. 

Därefter blev det ett besök på Ikea, där vi gick runt och jag hittade, tillslut, ett torkställ åt Mormor (åh, Ikea, du sviker mig inte, du <3) och köpte frysta lussebullar. Visst, det är inte detsamma som att pappa gör dem (lussebullarna), men det är bättre än inget och min moster verkade inte heller så himla pepp på att vi skulle baka dem själva. Så ja, pepparkakor, lussebullar och glögg. Jag klarar mig rätt fint härute i svenskbygderna ändå.  

Nu vill min moster även fira svenskt på julafton, så hon har bestämt sig för att pepparkakorna, glöggen, lussebullarna och osten ska ätas på julafton. Hon frågade mig dessutom vad svenskar annars även äter under julen, och jag försökte förklara vad som finns på julbordet, men att jag samtidigt inte äter något utav det, och inte gör min kusin det heller (kött). Så huvudrätten blir nog inte så svensk, men eftersom jag ser “Axel Calrson’s hardware” varje gång vi kör ned för gatan, och Karl-Oskar och Kristina när vi kör igenom Lindström så kan jag inte påstå att jag känner att jag håller på att förlora min svenskhet direkt.

Idag är inte vilken dag som helst, utan min bästa väns (och Rev Runs frus!) födelsedag! Hela 19 år är hon nu! Och trots att vi befinner oss i samma land är vi tyvärr himla långt bort från varandra, men jag kan uppmärksamma hennes dag för det.

  I vårt mest naturliga tillstånd - ätandes och sovandes. 

Annars har min moster och hennes huskamrat haft en lunch för deras vänner som de volontärarbetar med på ett hem för personer med Alzheimers och vi ska nu ut till Mall of America igen då huskamraten har lite hon behöver fixa och sedan ska vi köra runt och titta väldeckorerade hus, vilket jag tycker himla mycket om att göra. 

  Fina små kråkor <3

Jag har dessutom fått mina betyg från min första termin på Knox, och jag vet mer eller mindre vad som väntar mig men är fortfarande lite för skraj för att våga öppna mejlet, främst för att se vad Lyckoläraren gav mig - jag litar inte helt på honom. Men jag öppnar det nog om en stund när jag samlat mod. 

Imorgon flyttar jag även vidare till nästa moster, och vi får se vad som händer där. 

I förrgår var jag, min moster och hennes huskamrat och såg Nötknäpparen - på min begäran, HEHE. Nötknäpparen är lätt min favoritbalett och är något jag älskar att se såhär under juletider. Jag är riktig glad över att vi kunde gå, trots att vi fick trotsa drygt -20°C och vind för att ta oss till konserthuset. Jättefin och bra föreställning - jag känner att julen är på gång och jag är nöjd. (Ännu mer nöjd då det tyvärr inte blir någon Lucia i år, trots att jag är i Minnesota.)

Utöver detta har vi hängt hemma en del och idag åkte jag och min moster till Mall of America och jag handlade lite julklappar och annat, vilket behövdes. Vi var där bokstavligen hela dagen och gick runt. Så nu har jag har en hel del fixat, vilket känns bra. Måste bara slå in dessa nu, och acceptera att jag är lite fattigare än vad jag var tidigare idag. 

Min moster och hennes huskamrat älskar julen, och du ska se deras hus. Om du saknar julkänsla - åk hit och hälsa på så garanterar jag att du finner den. Helt deckorerat med bland annat två (KRAZY BANANAZ) julgranar och även bland annat Tiny Town som är ett bord fullt med små hus och gubbar och som tidigare även hade ett tåg som åkte runt. Tiny Town har min moster alltid haft och ger mig en stark jul- och nostalgikänsla, trots att det kanske inte riktigt är lika imponerande som jag tyckte att det var när jag var fyra. 

Sedan vill jag avsluta med att säga att jag är himla begeistrad (japp, jag använde ordet begeistrad, lätt ett favoritord  sedan jag och min kompis Anna lärde oss det ordet i tvåan på gymnasiet) över att Musikhjälpen kommit igång för i år! Lätt en av mina favorithändelser under året, och det är inte minst ett tecken på att julen är påväg! Och jag antar att jag som vanligt kommer sitta ganska himla klistrad vi MH, dock kommer det blir en hel del nattsändningar. alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet” vilket är något jag brinner lite extra för då kvinnors hälsa är något jag bryr mig mycket om. Ska kolla och se om jag kan ge pengar trots att jag är härborta och jag vill även uppmana dig som läser detta att kanske skänka en slant eller så om du har möjlighet. Detta är viktiga grejer.

  HEJ RANDOM MAN, VACKER LILA SKOJRTA DU HAR DÄR. :)

Efter att ha stannat hos min morbror + familj längre än väntat på grund av oväntade händelser inom släkten så skulle jag nu ned till Minneapolis från Duluth.

Jag blir uppringd av min moster klockan 8 på morgonen och hon frågar om jag kan ta 11-bussen ned till Minneapolis. Detta fungerade inte då det var en smärre snöstorm på gång den dagen och vi var insnöade på grund av detta.

Så, vi bestämmer att jag ska ta 11-bussen nästa dag. Jag bokar min biljett sent kvällen innan och har allt jag behöver. Nästa dag skjutsas jag till busstationen av min morbror som måste iväg till jobbet klockan nio, vilket resulterar i att jag får vänta 2,5 timmar på världens minsta busstation på min buss. Men det är smällar man får ta.

Vi kommer in och mannen som arbetar för bussbolaget undrar om jag ska ta 9.15-bussen (visste inte ens att det fanns någon sådan?). Jag svarar nej, att jag bara är tidig, och ska ta 11-bussen. “11-bussen?”, frågar han, “vi har inte haft bussar som avgått på flera dagar och det senaste jag hörde var att 11-bussen inte ska gå idag heller, jag har en stor lista med nummer jag måste ringa och berätta detta för”.

Ingen varning på hemsidan, ingen varning när jag bokade biljetten. När jag under morgonen, på min mosters begäran, googlade och försökte se om bussarna var inställda hittade jag ingenting heller. Ingenting. 

Vi åker tillbaka hem till min morbror och väntar för att se om bussen säkert är inställd. Jag ringer och frågar om den är det, men tydligen vet fortfarande inte mannen (närmare 50 minuter senare) då han inte kan få kontakt med de han behöver få kontakt med. Frustrerat lägger jag på och säger att jag ringer tillbaka om 20 minuter. Innan jag hinner ringa tillbaka ringer han och säger att bussen definitivt är inställd, men att det kommer antagligen gå en 16:45-buss och att jag annars kan få använda min biljett vid ett annat tillfälle. Jaha.

Diskuterar med min moster om vad jag borde göra, och hon erbjuder sig att köra upp och hämta mig. Jag säger nej, och att jag kan ringa tillbaka till busstationen, igen, och dubbelkolla att bussen faktiskt går och även kolla om jag kan föra över pengarna från biljetten till en annan biljett (som till en framtida bussresa till Galesburg). Jag ringer tillbaka och denna gång svarar en relativt oartig kvinna, som bekräftar att 16:45-bussen ska gå och att jag inte kan göra något med biljetten förutom åka en annan gång (för ja, jag reser ju så ofta från Duluth till Minneapolis).

Min bussresa skulle vara i 4,5 timmar, vilket skulle innebära att jag kom fram runt 21.30 Men i och med att kvinnan bekräftar att bussen ska gå och att jag inte kan göra något annat med biljetten bestämmer jag mig för att ta den bussen. Och precis innan avgång får jag också reda på att bussen inte stannar vid hållplatsen jag skulle av på utan hoppar över den (och andra). Detta resulterar i att bussresan går snabbare, men jag är himla glad att någon (i sista sekunden) förvarande mig om detta. 

Jag tycker även att det är synd att folk inte utnyttjar kollektivtrafik här som i Sverige. Alltså, människorna som åker buss är collegelever och människor som verkar komma från nedre medelklassen; människor med långt skägg och glasögon trots att det är mörkt ute, människor som lägger sitt bagage i platspåsar och så vidare. 

Samtidigt som busschaffören tror att han är en pilot (“captain”) och låter som en sådan när han talar ut i sin mikrofon om “the rocket” (alltså, bussen).

Hursomhelst så kom jag fram till Minneapolis igår kväll, tidigare än beräknat och stannar nu hos min moster här i en vecka tills jag flyttar vidare till nästa moster. Jag kom fram hel och ren - tillslut - och det var väl det viktigaste.

  Åh den positiva sidan så kommer julkänslorna fram nu då pynt tas fram, granar kläs och så vidare!