Efter att ha stannat hos min morbror + familj längre än väntat på grund av oväntade händelser inom släkten så skulle jag nu ned till Minneapolis från Duluth.

Jag blir uppringd av min moster klockan 8 på morgonen och hon frågar om jag kan ta 11-bussen ned till Minneapolis. Detta fungerade inte då det var en smärre snöstorm på gång den dagen och vi var insnöade på grund av detta.

Så, vi bestämmer att jag ska ta 11-bussen nästa dag. Jag bokar min biljett sent kvällen innan och har allt jag behöver. Nästa dag skjutsas jag till busstationen av min morbror som måste iväg till jobbet klockan nio, vilket resulterar i att jag får vänta 2,5 timmar på världens minsta busstation på min buss. Men det är smällar man får ta.

Vi kommer in och mannen som arbetar för bussbolaget undrar om jag ska ta 9.15-bussen (visste inte ens att det fanns någon sådan?). Jag svarar nej, att jag bara är tidig, och ska ta 11-bussen. “11-bussen?”, frågar han, “vi har inte haft bussar som avgått på flera dagar och det senaste jag hörde var att 11-bussen inte ska gå idag heller, jag har en stor lista med nummer jag måste ringa och berätta detta för”.

Ingen varning på hemsidan, ingen varning när jag bokade biljetten. När jag under morgonen, på min mosters begäran, googlade och försökte se om bussarna var inställda hittade jag ingenting heller. Ingenting. 

Vi åker tillbaka hem till min morbror och väntar för att se om bussen säkert är inställd. Jag ringer och frågar om den är det, men tydligen vet fortfarande inte mannen (närmare 50 minuter senare) då han inte kan få kontakt med de han behöver få kontakt med. Frustrerat lägger jag på och säger att jag ringer tillbaka om 20 minuter. Innan jag hinner ringa tillbaka ringer han och säger att bussen definitivt är inställd, men att det kommer antagligen gå en 16:45-buss och att jag annars kan få använda min biljett vid ett annat tillfälle. Jaha.

Diskuterar med min moster om vad jag borde göra, och hon erbjuder sig att köra upp och hämta mig. Jag säger nej, och att jag kan ringa tillbaka till busstationen, igen, och dubbelkolla att bussen faktiskt går och även kolla om jag kan föra över pengarna från biljetten till en annan biljett (som till en framtida bussresa till Galesburg). Jag ringer tillbaka och denna gång svarar en relativt oartig kvinna, som bekräftar att 16:45-bussen ska gå och att jag inte kan göra något med biljetten förutom åka en annan gång (för ja, jag reser ju så ofta från Duluth till Minneapolis).

Min bussresa skulle vara i 4,5 timmar, vilket skulle innebära att jag kom fram runt 21.30 Men i och med att kvinnan bekräftar att bussen ska gå och att jag inte kan göra något annat med biljetten bestämmer jag mig för att ta den bussen. Och precis innan avgång får jag också reda på att bussen inte stannar vid hållplatsen jag skulle av på utan hoppar över den (och andra). Detta resulterar i att bussresan går snabbare, men jag är himla glad att någon (i sista sekunden) förvarande mig om detta. 

Jag tycker även att det är synd att folk inte utnyttjar kollektivtrafik här som i Sverige. Alltså, människorna som åker buss är collegelever och människor som verkar komma från nedre medelklassen; människor med långt skägg och glasögon trots att det är mörkt ute, människor som lägger sitt bagage i platspåsar och så vidare. 

Samtidigt som busschaffören tror att han är en pilot (“captain”) och låter som en sådan när han talar ut i sin mikrofon om “the rocket” (alltså, bussen).

Hursomhelst så kom jag fram till Minneapolis igår kväll, tidigare än beräknat och stannar nu hos min moster här i en vecka tills jag flyttar vidare till nästa moster. Jag kom fram hel och ren - tillslut - och det var väl det viktigaste.

  Åh den positiva sidan så kommer julkänslorna fram nu då pynt tas fram, granar kläs och så vidare!