Nu kör vi, kompisar!

Jag kan nog ha världens finaste lillasyster.

Vi sitter och pratar lite här i min säng innan hon ska lägga sig (och åka till skolan imorgon) och så säger hon att hon har en present till mig för att "jag vill aldrig att du glömmer bort mig" (för jag hade ju tänkt glömma min lillasyster...).

Och så plockar hon fram det här iPhoneskalet som hon desginat åt mig:

Har funderat på att köpa ny telefon med abonnemang i USA, men det kan jag ju inte göra nu!!

Hon är allt bra, min lillasyster.

Lugnet före stormen var det, ja...

Vaknar av att mamma är upprörd i telefon. Blir först rädd och tror att det har något med CSN eller skolan att göra. Men det visar sig att drygt 24 timmar innan planet ska lyfta blev det inställt. Eller ja, ett av de två planen hon ska flyga med.

Vi flyger med olika bolag, på grund av prisskillnader i enkel- respektive tur- och returresa, och hade planerat det som så att vi skulle landa i Minneapolis med bara någon timmes mellanrum. Så blir det inte nu.

Personen från hennes flygbolag gav henne två alternativ:

Alternativ 1: Flyga mycket tidigare på morgonen och komma fram några timmar tidigare än mig till Minneapolis. Detta skulle bli drygt då vi har ett litet väskproblem som löses på bästa sätt om vi är med varandra samtidigt på flygplatsen, vilket vi då inte skulle gå då mamma skulle flugit mycket tidigare än mig.

Alternativ 2: Flyga med det ursprungliga planet till Amsterdam, ta ett flyg till Detroit och sedan där byta till ett plan som går till Minneapolis, men för att komma in några timmar efter mig (typ mitt i natten). 

Vi valde alternativ två då första delen av resan går som väntat och så blir det bara extra drygt för henne och inte mig (hehe). Dock blir det även drygt för min moster som antagligen kommer och hämtar mig när jag landat och sedan får döda några timmar tills att mamma kommer. Kanske hälsa på min kusin eller något, vet inte?

Jag har i vart fall inte fått något mejl eller telefonsamtal om att något skulle vara fel på min resa, så jag flyger väl lugnt till Reykjavik (stavade rätt på första försöket!) och sedan till Minneapolis. 

Resten av dagen har spenderats med att köpa ett par fina skor (men ingen ryggsäck...) och sedan främst packning. Att packa ned sitt liv tar sin lilla tid. Så det blev ingen lugn dag direkt, min tredje Axel följde även med på dessa äventyr som jag tror han egentligen tyckte var smärre ointressanta, men han fick en fin sleeve som tack i alla fall och lite hemmagjord jordgubbsglass i glassmaskinen han gav till mig i julklapp. 

  Rent och fint var det, ja...

Nu ska jag i alla fall raka mina håriga ben och sedan antagligen försöka sova, antar jag, (men sedan är ju frågan hur mycket sömn det faktiskt blir...) då jag ska upp typ 7 imorgon.

Krazy bananaz:

Åker på onsdag, galet. Känns lite som lugnet innan stormen, allt känns lugnt samtidigt som det i övermorgon kommer explodera och jag flytteliflyttar.

Idag klippte jag mig, det behövde jag. Framförallt då jag inte orkar åka runt i Galesburg och hitta en frisör som klipper mig vackert. 

Dessutom handlade jag det jag behövde minst på min shoppinglista - alltså inga skor eller ryggsäck men jag fixade till exempel ett par leggnings, vilket jag är ytterst tacksam för. Vad vore mitt liv utan leggnings liksom? 

Stannade även på Slagsta Glass där jag inte alls varit i sommar, kan ju inte ha en sommar utan en jordgubbssnäcka? 

Imorgon fortsätter min jakt på min rygga och skor, jag hoppas innerligt att jag åtminstone får tag på ryggsäcken. Kanske får bära med datorn i en ICA-bronpåse annars? Okej, nej. Så illa är det inte, men du fattar.

Det här känns som ett jättetråkigt och ointressant inlägg, vill man verkligen läsa om sådant här? Sedan är det ju exakt det jag nämnde innan också - lugnet innan stormen.

  Jag har ett väldigt ovalt ansikte. Lite som en nöt... 

Jag började i alla fall packa igår, lite smått.

Såhär såg det ut:

   :)))

Nu har jag lagt ned allt i två resväskor som vi ska väga, sedan ska vi med allra största sannolikhet PACKA UR dem för att sedan PACKA igen, för att få vikten rätt mellan mig och mamma. Det är en konstig sak att rensa ur sitt rum såhär, för hälften av mina saker är kvar (eftersom jag helt enkelt inte kan ta med mig allt) medan det andra följer med. Var är mitt hem nu liksom? Jag övervägde bland annat att inte ta med mig alla sommarkläder eftersom jag ska hem över sommaren men som mamma uttryckte det “your home base will be there now, not here”. Men hur ska jag känna att något rum som jag delar med en random människa ska vara mitt hem, det går inte riktigt ihop rent känslomässigt. Det är ganska himla svårt det här. Så ja, min framtida tankegång ska vara “vad borde jag ta med mig till Sverige?” snarare än “vad borde jag ta med till USA?”

Sedan har jag även skaffat BankID nu, vilket man tydligen ska ha? Så jag ska kunna göra massa fläshiga grejer på nätet, banken och med CSN. Mitt i detta hör min fina vän Märit av sig och undrar när vi ska ses och jag säger att jag kanske kan på måndag, men bara kanske, tills att jag kommer på att jag ska klippa mig och handla på måndag. Så det försvann ut genom dörren men jag vill ju träffa henne innan jag åker! Jag har massa saker jag egentligen vill göra innan jag åker, men istället måste jag packa ned mitt liv i väskor. Såhär har jag känt hela sommaren - att jag vill göra så mycket men jag hinner så lite samtidigt som tiden rinner iväg. Men jag lovade i alla fall Märit att hon skulle få VIP-plats i min Skype-kö.

Men allt kommer bli bra och innan jag ens börjar skolan ska jag spendera lite tid med familj jag inte träffat på tre år och dessutom gå på the Minnesota State Fair - woop! - och se en skönhetsdrottnings ansikte bli utskuret ur smör samt se djurungar födas - live. Finns det något bättre? I think not. 

Sedan har vi dessutom en orientation week innan våra kurser ens börjar på riktigt för att vi alla ska känna oss bekväma och familjära.

Men innan allt det där roliga händer måste jag fortsätta med min packning och se till att allt hänger med.

Någon som för övrigt vet var man kan köpa “converters” (vet inte ens vad det heter på svenska) som ändrar mängden ström i från ett amerikanskt uttag till en svensk sladd? För tydligen är mängden energi i deras uttag mycket mindre och det kan orsaka drygheter med vissa saker med svenskt sladd som ska med. 

  Känner mig lite såhär just nu...

HEJDÅ. 

Som både svensk och amerikan har jag rätt till svenska och amerikanska studiemedel/lån. I vintras när vi började titta på olika skolor så tittade vi även på lån, vilka var bäst? När jag sökte “financial aid” i USA fick jag amerikanska studielån, men när vi kollade upp de svenska så var det HEJDÅ till de amerikanska. Svenska studielån har mycket, mycket bättre ränta och lånetid. De amerikanska räntorna låg på 6%, högre än räntan på både hus- och billån (dock har man under våren sänkt räntorna med några procent, men de är fortfarande oacceptabelt höga för studielån) och lånen behövde betalas av på 10 år. Frågan är ju hur i helvete ska jag som nyexaminerad (nu säger vi att det blir så) psykolog kunna leva och tjäna tillräckligt med pengar på 10 år för att kunna betala av 400 000 kr med 6% ränta?! Helt sjukt. Man tjänar inte pengar förrän man varit inom en bransch ett tag, det vet alla? Så sjukt oacceptabla villkor. Svenska lån däremot ligger på 1% ränta och behöver inte betalas av förrän man fyller 60. Vad väljer man liksom? Till och med jag med G i Matte A och B fattar.

På CSN:s hemsida finns det tre tabeller med exempel på hur mycket lån och bidrag man får för ett visst antal veckor studier i USA. Vi tittade på den med mest veckor då jag ska studera heltid och räknade ut summorna och lånen utifrån de pengarna och kom fram till att det skulle gå! Jag skulle kunna gå i skola i USA med dessa lån och bidrag, så vi skickade in ansökan. 

Jag fick min ansökan beviljad och tittade igenom papperna som jag fått där mitt lån och bidrag stod med. Det var mycket mindre summor än väntat. 

Mina föräldrar ringde till CSN (då jag jobbade) och sa att något blivit fel, att vi fått mycket mindre pengar än väntat. Det visar sig då att CSN individuellt för mig räknat ut mängden veckor jag skulle gå i skolan och givit mig pengar utefter detta då min skola inte följer något av deras (quarter eller semester) “plans”. Det resulterade i 9 veckor pengar mindre än väntat och drygt 6000 kr mindre i rena bidrag om året - det är ändå en del. Vi överklagade och de begärde att min skola skulle skicka en kopia på skolåret och vi gjorde detta, men det hjälpte inte. Vi försökte en gång till och det är det svaret vi väntar på, men vi tror inte att det blir mer pengar, max några beviljade veckor till. Det absolut suraste med detta är dessutom att de endast räknar hela veckor, jag har vissa veckor där jag slutar på till exempel en onsdag - då får jag inte pengar för den veckan. Det är ju inte acceptabelt?!

När vi dessutom frågade om dessa tabeller på hemsidan så erkände CSN att den som vi tittat på “kanske var lite i överkant och ovanlig att få”. Jaha, men skriv ut detta då? Det stod ingenstans att man ofta kollar varje persons veckor individuellt och att tabellen vi tittat på är mycket svår att få. När min mamma dessutom frågade om vilka skolor man skulle gå på för att få dessa pengar (tabellen vi tittat på) så kunde personen på andra sidan luren “inte bara sådär” komma en skola där man kunde få de pengarna. 

Jag ska uppenbarligen fortfarande gå och flytta men nu kommer jag få ta ut merkostnadslån (som tidigare var min buffert om jag behövde extra pengar eller  om dollarn steg massor) och jag förlorar som sagt bidrag. Dessutom är jag lite nervös för hur det blir under mitt sex veckor långa vinterlov. Jag antar att jag inte kommer ha råd att bo kvar på skolan såvida jag inte är skitsnål och på något sätt har massor av pengar över och min släkt bor cirka 7 timmar bort och jag vet inte riktigt hur de känner att ha mig i 6 veckor?  Det blir antagligen inte heller värt att åka hem, men vi får se. Allt detta kommer lösa sig, men det är drygt att bara någon månad innan avgång få reda på att man har mindre pengar än tidigare att jobba med. 

Min önskan är uppenbarligen att CSN blir mycket tydligare med att mycket lån och bidrag räknas ut individuellt och att det nästan är ovärt att ens titta på tabellerna på hemsidan och dessutom bara ta bort tabellen vi tittade på om den ändå är i princip omöjlig att få. 

Igår kväll bjöd jag min tredje Axel på middag. I mitt huvud skulle allt vara jättefint, middagen färdig när han kom med fina ljus och grejer - så blev det inte. Han kom på seneftermiddagen och fick hjälpa mig, till viss del, med mat och efterrätt. Romantisk brud jag är, inte sant?

Slutresultatet blev inte helt illa ändå, och samtlig mat smakade himla gott.

Men det som hände och gjorde att allt inte blev lika fint som jag tänkt mig var att jag gjorde min “Math Placement Test”.

Som jag nämnt tidigare måste jag läsa minst en kurs i massor av olika ämnen och inför matten och spanskan vill Knox att man gör en “placement test” för att kunna lägga in studenterna på en vettig nivå i spanska respektive matte. 

Jag har haft hela sommaren på mig att göra dessa, men gjorde jag dem? NOPE. Och igår, den 20:e, var deadline. Jag gjorde mitt spansktest i förrgår (den 19:e) och det gick helt okej, trots att jag fick damp när de ställde frågor där alla svar bestod av ord jag helt enkelt inte lärt mig då min lärare, antagligen, inte tyckt att dessa var värda att kunna. Annars hade jag behövt läsa igenom en spansk ordbok för att kunna allt, och ja, de som känner mig vet att det är det sista jag vill göra just nu då jag egentligen inte alls vill läsa språk (inte minst spanska) i ett klassrum längre. Jag älskar språk och älskar att lära mig språk men jag tycker bara om att börja med dem, när jag väl förväntas kunna en del eller förstå mycket upplever jag det inte längre som roligt. 

Jag har pluggat spanska i 7 år (6:an-3:an) och känner att det jag kommer lära mig i ett klassrum har jag lärt mig. Det enda sättet för mig att nu verkligen lära mig spanska är att helt enkelt resa till ett spansktalande land och lära mig skiten. Så ja, språk är jag inte intresserad av just nu - men jag har en räddning. Talar man ett annat språk flytande eller kan ett språk över deras “nivåkrav” så behöver man inte ta några språkkurser och jag bör på grund av min svenska räknas som en av dessa. Alltså behöver jag med allra största sannolikhet inte plugga språk såvida jag inte vill. 

Mattetestet däremot var en helt annan femma... Jag har alltid haft problem med matte. Jag hade en dålig lärare genom hela högstadiet och har inte heller något som helst intresse för det vilket innebär att jag bara satsat på G i matte på gymnasiet - och jag är ärligt talat inte en brud som satsar på G i vanliga fall. Detta resulterar i att mina mattekunskaper är urusla och att jag har en lätt fobi för matte. 

Mattetestet gjorde jag den 20:e, sista dagen (bra Clara). I instruktionerna stod det “lägg undan en timme och ha mycket anteckningspapper redo och använd inte miniräknare”. Det tog mig 4-5 (kommer inte riktigt ihåg) timmar för mig att göra testet och det innehöll mer eller mindre bara matte som jag läste i Matte B (i 2:an) och saker jag inte kunde (som jag antar togs upp i Matte C?). Att sista där och själv försöka lista ut saker och kryssa in ett svar var frustrerande och fick mig att skämmas över hur dålig jag är. Efter provet låg alltså knappast mitt självförtroende på topp, samtidigt som jag självklart vet att det är viktigt att jag hamnar på en nivå jag kan klara av så innebär antagligen min nivå att jag måste läsa flera mattekurser för att nå upp till skolans minimikrav, vilket ärligt talat oroar mig. Det kommer lösa sig, men det gör inte att jag oroar mig mindre för det. Mina resultat får jag inte heller se förrän jag sitter ned med min advisor när vi ska bestämma vad det faktiskt är jag ska/borde plugga och så vidare. Så inte förrän då vet jag hur det faktiskt gick.  

Men till finare saker,

Idag träffade jag min fina grupp vänner från gymnasiet, Kepler, på eftermiddagen i Vasaparken. Vi picknickade, pratade och hade det fint. Detta var med största sannolikhet sista gången vi alla (minus fina Anna) samlas på åtminstone ett år, så det var väl lite bitterljuvt egentligen. Men efter att alla ha varit upptagna med diverse under sommaren var det fint att vara samlade igen.

Efteråt begav jag mig ut på en minijakt efter en ryggssäck, då jag ytterst gärna vill äga en sådan. Men de existerar inte. Jag vill ha en ryggsäck i fejkläder eller i något fint tyg - finns inte någonstans. Jag hittade faktiskt två fina, men dessa var gjorda i äkta läder och kostade ett antal tusen, så njäeeeee. Det här kanske inte är världens största grej, men saken är den att om jag inte hittar en ryggsäck har jag ingen väska stor nog att transportera till exempel en dator i... 

Jakten fortsätter.

  En bunt fina människor (varav vissa vid detta tillfälle är übersociala med sina mobiler).

CLARA, VAD ÄR DET DU SKA GÖRA I HÖST NU DÅ?

Jag ska alltså plugga på ett så kallat “liberal arts college” i USA. Tänk lite högskola vs. universitet. Universitet i USA är generellt sett större och har mer fokus på forskning medan college är mindre och mer inriktade på utbildning och (känns för mig i vart fall) lite som en (mer legit) förlängning av gymnasiet. Vi får se. 

Min skola heter Knox College och ligger i Galesburg, Illinois som ligger cirka två timmar med bil sydväst om Chicago så förhoppningsvis blir det ett par resor till Chicago - en stad jag tycker mycket om (trots att jag bara varit där två gånger). Skolan har cirka 1200 studenter (som min gymnasieskola) delat på fyra årskurser. Alltså är skolan väldigt liten i jämförelse med universitet med tiotusentals studenter. Tanken är att det ska vara hyfsat små klasser med bra lärare och pedagogik. Galesburg är också litet och egentligen inte värt att lägga på minnet, en stad med 32 000 invånare som ligger på platt, platt Illinoismark. Jag är ärligt talat lite rädd för att bli isolerad därute, det är också bland annat därför jag hoppas på resor till Chicago, haha. 

VAD SKA DU PLUGGA DÅ?

Hur många gånger i sommar har jag inte fått denna fråga? Och mitt svar är lika lamt varje gång; “jag vet inte...” och så blir personen som frågat mig förvirrad, för går man i skolan har man inte valt en utbildning/ämne då? Nej, inte jag! Detta är en av anledningarna till varför jag tycker om min skolsituation så mycket - jag behöver inte välja min major (vad jag ska plugga) förrän mitt andra år vilket innebär att jag har två år på mig att komma på vad det faktiskt är jag vill.

Jag visste att jag inte ville bara ta ett år ledigt, jag vill ha något att göra och pengar till att resa har jag inte heller och med tanke på hur osäker arbetssituationen för ungdomar i Sverige är pallade jag inte. Så, lite mer plugg fick det bli! 

Det som dessutom är spec med min skola är att jag måste läsa minst en kurs i matte, natur, samhälle, humanism, språk, estetisk verksamhet och andra grundläggande ämnen. Vissa av dessa kommer jag automatiskt uppfylla i och med min major (vad det nu blir) och andra måste jag bara tvinga mig till att göra (som matte, vilket skrämmer mig väldigt mycket; G i Matte A & B här liksom...).

Men det jag tänker just nu (dock är det långt ifrån säkert, två år är en lång tid) är en major i psykologi och en minor i genusvetenskap. Min minor känner jag mig ärligt talat ganska himla säker över, men min major får vi se... En utav de första kurserna jag ska (antagligen) läsa nu till hösten är “Introduction to Psychology” så vi får väl se om jag gillar det lika mycket som jag gillade Psykologi A på gymnasiet eller ej. Dock skulle jag nog hellre vilja bli någon typ av terapeut än psykolog, men jag antar att det fortfarande är psykologi jag borde läsa då? Jag kommer att ha en “advisor” (SYO) som är den som kommer hjälpa mig på vägen och i rätt riktning.

HUR BOR OCH LEVER DU?

Att plugga i USA, inte minst på ett privat college, är rent utsagt svindyrt. Efter mina fyra år kommer jag att ha cirka 400 000 kr i studieskuld (och då har jag ändå fått massa “grants” och liknande av skolan som dragit ned kostnaderna), men detta är något jag vetat och tänkt över länge och jag har kommit fram till att det kommer vara värt det. Att plugga i USA är dessutom något jag länge velat och tänkt göra samt att jag länge sett det som ett sätt att liksom...“utforska min amerikanska sida” (åh, vad lamt det låter). Jag har alltid bott i Sverige och bara varit USA på semester för att träffa släkt, jag har aldrig faktiskt bott där och det är något jag velat prova och college känns som ett bra sätt och en bra tid att prova leva där och se om jag gillar det.

Trots att det är så jävla dyrt så ingår alla mina måltider (frukost, lunch, middag) och jag ska bo i ett rum tillsammans med en tjej. Alltså ingår nästan alla mina (stora) levnadskostnader i mina skolavgifter vilket väl då tekniskt sett gör skolans avgifter kan anses vara liite mer rimliga. Det jag betalar själv är småsaker som schampo, lakan och så vidare. 

Så ja, det här blir väl bra.

Där "A" är ligger Galesburg, om din amerikanska geografi inte är den bästa.