Josåatte…plötsligt blev det vinter. Från en dag till den andra låg det plötsligt snö på marken och det var minusgrader. Alltså, jag är inte färdig med hösten ännu. Den är ärligt talat mycket bättre här än hemma = mindre höstdepression från Clara. Mer höst åt folket! 

Har egentligen, som vanligt, en hel del klagomål om Lyckoläraren, som att jag till exempel började gråta under min writing conference med honom idag. Är så jävla arg på mig själv, att jag gav honom den tillfredsställelsen. För jag vet att det enda det gjorde för honom var att bekräfta hans fördomar (och ogillande) mot förstaårselever - att vi inte klarar av kritik, press, och så vidare. Fan, Clara. Men jag vet att du är trött på att höra om honom, så vidare till annat:

Som andra mindre intressanta men lol:iga saker i vardagen: Ikväll gjorde jag en psykologiundersökning, dels för att jag får extra credit i min psykologikurs och för att jag vill hjälpa folk som håller på med undersökningar (gjorde en förra veckan där jag även tjänade lite ca$$$h, men gav största delen av det till välgörenhet, dock fick jag också två dollar som skall spenderas på klädtvätt). 

Hursomhaver, jag kommer dit (där undersökningen skulle vara - trodde jag) halv åtta och väntar på att andra människor skulle komma då jag inte alls fattade var undersökningen skulle vara, eller ens var jag var då jag var i mattebyggnaden - inte mitt andra hem liksom. Men folk kom och vi satte oss i en datorsal medan bruden vars undersökning det var gick runt med en USB-sticka så vi kunde ladda ned programmet på våra respektive datorer. Sagt och gjort. Svarade först på några enkätfrågor (som främst handlade om hur mycket tv-spel jag spelat - räknas Buzz och Singstar?) och gjorde sedan vad jag antar var själva undersökningen. Och hahahahhaa, det var fan i mig det tråkigaste och drygaste jag gjort i mitt liv. 

Tänk dig att du spelar Minecraft (ja, du borde veta vad det är, annars får du ta och googla för jag vet inte hur man hyperlänkar på bloggen) men med färre fyrkanter. Du står på en plattform med “stigar” som går ut från plattformen så den blir formad lite som en stjärna. Förstår du vad jag försöker beskriva? Aja, först ska du gå ut på dessa “stigar” och hämta en skatt och sedan komma ihåg vilka stigar var avstängda - då några var det - för att i nästa rond komma ihåg vilka av stigarna som var avstängda. Prova att göra detta cirka…40 gånger? Och så tror du att du är klar efter detta, men NEJ, då hamnar du istället på en gräsplattform och ska hitta matchande sköld (typ som spelet Memory) och gör detta cirka 40 gånger. Kanske är du klar efter detta då du börjar må lite illa? (Ja, jag började må illa av detta och trodde ibland att jag skulle kräkas.) NEJ. Då kommer det upp en till ruta där det står NU SKA DU LETA EFTER EN PLATTFORM SOM IBLAND KOMMER GÖMMAS UNDER “VATTEN”. KLARAR DU AV DETTA FORT KAN DU BLI KLAR TIDIGARE, ANNARS KOMMER DU GÖRA DETTA 60 GÅNGER. 60 GÅNGER?!?!? Fan är det här för skit?! (Kom ihåg, du “spelar” intensiv yäni Minecraft hela tiden.)

För alla som någonsin gått i skolan med mig och tagit ett prov samtidigt som jag så vet de att när jag blir frustrerad börjar jag göra ljud ifrån mig, sucka uppgivet, prata lätt för mig själv, etcetera. Tänk dig mig då under detta. Herregud. Och så började jag halvt om halvt klaga för bruden vars undersökning detta var om att jag mådde illa och då bad hon mig sluta, men samtidigt, jag hade ju kommit så jävla långt, jag kunde inte ge upp! Och så hör jag någon skratta bakom mig åt mina kommentarer, men alltså, om du hade tagit del av denna undersökning hade du sagt samma sak som jag (även om de inte gjorde det, men jag tolkar skrattet som ett sympatiskt sådant). Så jag och min kompis från Lycka - som satt framför mig - började klaga. Klaga är kanske fel ord, men kommentera… Min kompis från Lycka gav tillslut upp, men jag kämpade tappert ut spelet/undersökningen/whatever. Jag satt där i drygt två timmar. (Kan meddela att det sagt att detta skulle ta max en timme, MAX.) Och alltså, det var så TRÅKIGT. Jag låg över bordet och väntade på att hitta de där himla sköldarna- och jag såg att mot slutet så gjorde majoriteten av alla i rummet detta också. Och jag mådde så illa, jag trodde verkligen ett tag att jag skulle kasta upp kolhydraterna jag tidigare under kvällen förtärt. Som tur var hände inte detta. Men alltså…jag ville dö lite efteråt. Jag tror verkligen att jag aldrig haft så tråkigt i mitt liv. Och att jag mådde illa av ett himla spel/undersökning? Vad är jag för lam 2000-tals människa som inte ens klarar av lite datorspel? Men det verkar dock som att illamående var en hyfsat vanlig biverkning. Jag hoppas i alla fall nu innerligt att bruden fick himla fina resultat också, jag tänker inte ha kämpat med det där förgäves.

Eller tja, tråkigheten kanske slås snart då jag ska läsa 70 sidor ur en gul bok med en ledsen smileymun till imorgon för min älskade lyckolärare. :)))))))

  Tjena, säljer jag boken bra, elleh?