Du vet sådana stunder som bara känns helt perfekta? Man gör något som kanske inte är så himla viktigt eller livsavgörande men man bara känner…ro(?) inombords eller liknande?

Jag hade en sådan stund idag. Det var fint.

Jag behöver ta bilder som liknar en fotograf vid namn Lee Friedlanders bilder. Jag har haft lite problem med detta då han främst tog bilder på sin egen skugga och vi har inte haft en solig dag på cirka 1,5 vecka och detta har oroat mig och nu resulterat i att jag tänker ha med mig kameran under alla solens timmar de kommande dagarna.

Efter psykologilaben idag gick jag ut i solen i den kalla blåsten och fotograferade. Jag hade en av låtarna från filmen Up på hjärnan och tog bilder. Solen sken, det var kallt, jag frös och jag hade lite mjölk från min lunch som jag ville dricka upp. Jag tog några bilder på bär som liknar rönnbär med fåglar i trädet, och alla träd har verkligen fått sina höstfärger nu - och det är utan någon som helst tvekan höst. Och nu har jag även några bilder till fotouppgiften också. Fint.

Jag vet att min beskrivning är lam, och stunder som dessa (som jag är är säker på att alla upplevt) är mer eller mindre omöjliga att beskriva i ord - de måste upplevas. Men jag ville bara påminna mig själv att sådana stunder finns och att de bör uppskattas. 

Jag tror också att det kan ha att göra med att jag fick en stund för mig själv. Jag är jämt omringad av människor (som jag dock för det mesta tycker om) och den enda gången jag är för mig själv är om jag pluggar (och måste då koncentera mig på det) eller om jag sover. Jag har sällan...lätta(?) stunder för mig själv, som idag.

Hemma har jag ofta sådana dagar och stunder under hösten, men har inte haft någon här än främst på grund av brist på tid. Jag är glad att jag fick uppleva den här känslan, som jag inte känt på länge, och jag hoppas att jag är mentalt redo för helgen som kommer då massor ska göras och färdigställas. 

Men ja, perfekta 45-50 minuter ute i höstsolen var vad som behövdes.

Jag kan känna lyckliga trots din existens och dina olyckliga lektioner, Lyckoläraren.