Hade en bra höstdag idag. Det var skönt väder, solen sken och dagen började med en fin psykologilektion, tycker helt klart bäst om psykologi (av mina ämnen nu), ingen tvekan om saken.

Därefter åt jag en lunch bestående av tacos och guac, och ser jag guac så mår både jag och min mage himla bra och blir glada. Jag hade även fint sällskap vilket gjorde saken ännu bättre.

Därefter skulle jag ha lycka, och skyndande mig dit PÅ ANDRA SIDAN CAMPUS då jag redan var sen och halvvägs dit får jag ett sms av en klasskamrat som säger att lektionen är inställd. Blev himla glad att jag inte hade börjat gå upp för trapporna i Old Main. Om du aldrig gått upp för trapporna i Old Main, var glad. Och om du någonsin får ett erbjudande om att gå upp för trapporna i Old Main, säg nej. Och ännu mer nej om du är stressad. Så sms:et kom helt rätt tid. Hade jag gått upp för de där trapporna och insett att lektionen var inställd... OH, HELL NO.

Så jag gick tillbaka och meddelande glatt Änna Banäna att jag inte hade lektion och att vi kunde skypa tidigare än vad vi bestämt. Vi pratade i drygt 3 timmar - det var himla fint och välbehövligt. Och under den tiden fick Anna se mig tvätta, koka min menskopp...och...gissa ordentligt nu...du vet vad det är....du känner det på dig... JA, EXAKT. Hon fick uppleva ett brandalarm och uppleva vår allas frustration! 

Därefter åt jag middag med fler fina personer (som jag med största sannolikhet kommer ha en Treat Yo’ Self Day med i helgen) och därefter hängde jag i min suite till 21 då jag gick och hämtade upp min cykel. Jag har nu en cykel! Den är fin, blå och najs. Jag gillar den, dock har jag börjat ifrågasätta hur mycket jag faktiskt kommer cykla med den, vart ska jag åka liksom? Och ingen annan har ju cykel. Men den är fin att titta på i alla fall, så det är bra.

Sedan...gick dagen mot det sämre. Hade en till tid i datorrummet med min TA för fotografi, vilket jag var himla tacksam för då jag inte alls blev klar med vad jag behövde igår. Och pop art, kompis, är fucking svårt. Herregud, jag vet inte hur många timmar jag suttit med den där skiten. Och bredvid mig satt min klasskamrat som nog till och med är ännu sämre än mig på Photoshop. Vi var olyckliga och bad vår TA om hjälp hela tiden. Stackars man. Och 23.50 (datorrummet stänger 00.00) är jag färdig (så färdig jag kan bli i alla fall, är inte 100% nöjd med mina bilder, men typ 89% nöjd), allt ska vara inne innan klockan 9 imorgon bitti och jag måste skriva ut mina bilder och contact sheets (vad heter det på svenska?) med alla mina bilder. Då vill inte datorn vara min vän och jag freakar ut och min klasskamrat - som inte ens börjat på sin andra bild - freakar ut och vår TA är trött och min andra klasskamrat freakar ut för att hans skräm plötsligt blir svart och vi är alla så trötta och frustrerade och så står Säkerhetsmannen och väntar på att vi ska bli färdiga. Det var inte en fin situation och jag skrev inte ut alla mina papper... Så nu måste jag upp ännu tidigare imorgon och gå till lektionen tidigt och hoppas att jag får mina papper utskriva och han inte sänker mitt betyg.

Nu är i alla fall klockan är 1 och jag är helt uppe i varv och har ingen aning, alls, om hur jag ska kunna somna.

Åh, det här med college är fint...

  Push it real good.

  I'm on the pursuit of happiness and I know everything that shine ain't always gonna be gold

Kände att det var dags att kika in och säga hej.

HEJ!

Har haft en sjukt jobbig vecka och pluggat sönder. Ett psykologiprov på nervceller och hur hjärnan fungerar rent biologiskt (mycket i samband med psykologi), och jag svär, jag har lärt mig mer biologi den senaste veckan än jag gjort i hela mitt liv. Så fråga mig något om hjärnan så kan jag säkert svara. YEAH. (Och förhoppningsvis gick provet ganska bra.) Mycket mer avancerat än Psykologi A med Gunilla säger jag bara, trots att detta också ska vara en introduktionskurs. 

Dessutom har jag på en vecka skrivit två uppsatser varav en jag bara hade två dagar på mig att skriva (plus trycket från andra uppsatsen och att plugga inför psykologiprovet). Jag gillar min lyckokurs och läraren mindre och mindre och jag hör negativa saker om honom från andra också. Han är inte en uppmuntrande man, vilket gör att jag inte känner mig uppmuntrad som hans elev. 

Så ja, många sena nätter och mer eller mindre heldagar i biblioteket som nu är mitt tredje hem. 

I övrigt har jag ätit mycket skärp, trots att jag lovade mig själv att börja vara nyttigare, men ibland är det svårt. När man är sjuk, har ångest och tänker på hur mycket man betalar för den här himla måltiden man ska äta - då blir man sugen på kakor. Jag har även träffat och konverserat med ännu fler nya människor i veckan, och det är ju himla fantastiskt för att vara mig. #numberoneintrovert (Dock finns det faktiskt folk här som är ganska antisociala och får mig att framstå som social, så det är ju en grej.)

Jag har även tränat Sniffy - the virtual rat för min psykologilab. Det är ju också roligt. Och tagit lite bilder för min fotokurs där nästa uppgift är pop art. Men dessa två saker var mycket mindre krävande än övriga uppgifter.

Och just det, jag har varit sjuk! Och allt mitt plugg + sjukdom var ju mer eller mindre det bästa som kunde hända mig. 

Men idag var det i alla fall Smoothie Friday och efter det hängde vi ute på skolans cafés gård som hade “Oktoberfest” (fråga mig inte varför...) och lyssnade på fin akustisk musik och åt pumpapaj i mörkret. Det var bra, ett bra avslut på veckan.

 Smoothie Friday. Lätt bästa dagen (kvällen) i veckan

Men veckans absoluta höjdpunkt, som jag fascineras av hela tiden när jag tänker på det, är att det är oktober och jag har shorts på mig. Det har aldrig hänt förut i hela mitt liv. Och idag hade jag shorts och t-tröja på mig och jag svettades. Krazy Bananaz. Framförallt eftersom vi kommer få en riktig vinter med snö och så vidare. Men jag uppskattar att inte behöva frysa än.

Utöver detta innehåller mitt liv självklart även en del brandalarm, som sker alla möjliga tider på dygnet. Förra helgen hade vi en 6.30 på morgonen och idag en vid 14.30 (och några däremellan). Man vet aldrig när det händer och vi blir alla lika irriterande varje gång. Men idag kom riktiga grädden på moset. Tydligen var den som gick klockan två på morgonen och en till vid ett annat tillfälle "skämt". Alltså att någon medvetetet fått igång brandalarmet och tvingade ut oss. Eftersom skolan inte vet vilka det var kommer de nu tvinga alla i hela huset att betala för dessa två larm. Den totala kostnaden är 500 dollar och min rumskamrat räknade ut att alla i huset kommer få betala ungefär 4,50 var, vilket inte är så himla mycket. Men att vi utsätts för det här hela tiden och är så förbannande - och nu måste vi betala. No. Way. In. Hell. Vår RA är också sur över detta (såklart) så hon ska prata med sin chef och försöka få det här fixat. För det här är bajs.

(Och nu har vi även en lol-att-ha-inför-nästa-brandalarm-lista: http://www.theknoxstudent.com/news/2013/09/24/seven-things-you-need-for-the-next-fire-alarm/ )

Och det här är liksom mitt liv, kompis. Det består av plugg och lätthäng med mina nyfunna vänner samtidigt som jag stoppar massor av kakor i min mun.

  Vår RA är himla fin som snattar gratis kakor och tar dem tillbaka till vår suite för oss att äta.