Nej, se det snöar, nej, se det snöar
Det var väl roligt, hurra
Nu blir det vinter, nu blir det vinter

Du vet sådana stunder som bara känns helt perfekta? Man gör något som kanske inte är så himla viktigt eller livsavgörande men man bara känner…ro(?) inombords eller liknande?

Jag hade en sådan stund idag. Det var fint.

Jag behöver ta bilder som liknar en fotograf vid namn Lee Friedlanders bilder. Jag har haft lite problem med detta då han främst tog bilder på sin egen skugga och vi har inte haft en solig dag på cirka 1,5 vecka och detta har oroat mig och nu resulterat i att jag tänker ha med mig kameran under alla solens timmar de kommande dagarna.

Efter psykologilaben idag gick jag ut i solen i den kalla blåsten och fotograferade. Jag hade en av låtarna från filmen Up på hjärnan och tog bilder. Solen sken, det var kallt, jag frös och jag hade lite mjölk från min lunch som jag ville dricka upp. Jag tog några bilder på bär som liknar rönnbär med fåglar i trädet, och alla träd har verkligen fått sina höstfärger nu - och det är utan någon som helst tvekan höst. Och nu har jag även några bilder till fotouppgiften också. Fint.

Jag vet att min beskrivning är lam, och stunder som dessa (som jag är är säker på att alla upplevt) är mer eller mindre omöjliga att beskriva i ord - de måste upplevas. Men jag ville bara påminna mig själv att sådana stunder finns och att de bör uppskattas. 

Jag tror också att det kan ha att göra med att jag fick en stund för mig själv. Jag är jämt omringad av människor (som jag dock för det mesta tycker om) och den enda gången jag är för mig själv är om jag pluggar (och måste då koncentera mig på det) eller om jag sover. Jag har sällan...lätta(?) stunder för mig själv, som idag.

Hemma har jag ofta sådana dagar och stunder under hösten, men har inte haft någon här än främst på grund av brist på tid. Jag är glad att jag fick uppleva den här känslan, som jag inte känt på länge, och jag hoppas att jag är mentalt redo för helgen som kommer då massor ska göras och färdigställas. 

Men ja, perfekta 45-50 minuter ute i höstsolen var vad som behövdes.

Jag kan känna lyckliga trots din existens och dina olyckliga lektioner, Lyckoläraren.

I torsdag var det Halloween, och man skulle ju tro att det skulle vara världens grej här på campuset. Men nä. Det fanns absolut folk som klädde ut sig och i torsdagskväll hade de pyntat kafeterian och man kunde komma utklädd - och vinna så kallade flex dollars (som man kan med handla i cafét och bokaffären). Ingen från min suite klädde ut sig för detta, men det var väl roligt att se på andra. Och det var någon person som var utklädda till något läskigt (han hade någon näbb grej?) och gick runt helt tyst - det var obehagligt, hen var bra. De serverade också cupcakes så jag tog tillfället i akt att ge mig själv en ursäkt till att äta onyttiga saker. I helgen har det även varit en del Halloweenfester, men jag gick inte på någon av dem heller då jag har spenderat massor av tid med min älskade psykologibok och så måste jag skriva om min IG-uppsats.

Angående min IG-uppsats... I torsdags tog jag mig själv i kragen och pratade med min TA, och i fredags sågs vi, och han hjälpte mig med att förklara vad Lyckoläraren förväntade sig av uppsatsen. Om jag förstod min TA rätt (vilket jag tror) så är uppgiften nästintill enkel! Vi ska bara jämföra saker och prata bajs - det borde jag kunna. Men när Lyckoläraren förklarar vad vi ska skriva låter det askomplicerat och vi alla missuppfattar uppgiften. Men det kan ju inte vara han som har fel. Du vet. :))) Så, jag ska försöka skriva en del på uppsatsen inatt efter att jag redigerat veckans fotouppgift. (Som är mycket bättre än förra veckans då vi skulle prata med främlingar och ta porträttbilder av dem. Bästa uppgiften för världens mest introverta människa, liksom) Och försöka få klart hela uppsatsen imorgon (måndag). Så ja, vi får väl se hur dagen går. 

Dessutom skapades igår natt ett Facebookalbum med bilder från tiden här hittills, då mina älskade suitemates jämt tjatar om att jag ska skapa ett himla album - vilket jag inte orkar. Ingen bryr sig samt att jag har bloggen. Men de ville himlans gärna att jag skulle skapa ett album, så jag sa “här får ni min dator, skapa ett himla album åt mig”. Så de gjorde det och alltså består albumet på Facebook “Because my friends made me” av mina bilder, men är bokstavligen skapat och redigerat av mina två kompisar. 

Så ja, en ganska icke-spännande Halloween och massa plugg. Livet här i Galesburg lunkar på som vanligt.

Men, det är bara 22 dagar kvar innan jag går på vinterlov i 5 veckor, woop!