Idag var min sista dag av orientation och imorgon börjar mina lektioner på riktigt. Läskigt. Samt att de har ändrat våra periods (hihihi, mens...) imorgon vilket inenbär att jag börjar 8.55 istället för 9.20 Blä. Och min första lektion är då i digital fotografi följt av lab i psykologi (vilket jag inte alls vet vad det innebär och det skrämmer mig för när jag tänker lab tänker jag på typ kemi och bajs). Därefter har jag min lyckokurs som ska vara någon typ av förberedelse inför hur man pluggar på college eller något? Jag är egentligen inte helt 100 på exakt vad det innebär.

Jag har dessutom idag svettats (surprise!) och bränt 287 dollar på två böcker till min psykologi- respektive fotografikurs. Känns fint. Dessutom spenderade jag 70 dollar på böcker till min lyckokurs igår, då jag fick ett mejl av professorn IGÅR om vilka böcker som krävs (och vi börjar alltså imorgon, torsdag). Good times, good times. Så jag känner mig alltså urfattig just nu.

Men, jag har fått ett jobb på campus! Jag blev lovad 6 timmar i veckan att arbeta genom min financial aid och jag och min “suite mate” (brud som helt enkelt bor granne med mig) sökte jobb på skolans “job bank” och det enda som verkade okej var att jobba i kafeterian. Det stod att när man anmält sig skulle man gå ned dit och prata med dem -v i visste inte om detta skulle vara någon typ av informell intervju eller vad det innebar. Men jag och hon gick dit igår och sa att vi anmält oss, och kvinnan vi pratade med tog fram ett schema på alla tider i veckan då de behövde hjälp och så var det bara att skriva in sig på tider som fungerade. Jaha? Lätt som en plätt. Dock var många (av de bästa) tiderna tagna så det slutade upp med två helgpass i veckan. Ett mitt på dagen på lördagar (13-15) och söndagskvällar (17.30-20.30) så nu har jag alltid roliga helger att se fram emot. :)))) Men jag vet att jag garanterat inte har någon lektion eller liknande som kommer krocka, i alla fall. Dock har jag hört att många pluggar mycket och är stressade på söndagar då det ofta är prov på måndagar, så jag undrar om jag screwed myself over lite grann där. Vi får väl se.

  Fullt ös, ej arbetslös! M.V.H Sexxxi

Idag packade jag “AIDS hjälpförpakcningar” vilket jag trodde skulle vara en kul och bra grej att göra. Och det var absolut bra, men jag trodde att vi skulle lämna skolan och åka till till exempel en lokal och träffa en större grupp volontärer eller något, jag vet inte riktigt. Men vi stannade kvar på skolan, tittade på en snabb film (som dessutom var ganska himla kristen, och jag föredrar att mina hjälporganisationer är religiöst obundna) och sedan på ett långt bord låg saker som skulle ned i hjälppåsen och sedan kunde man skriva ett litet meddelande till mottagaren. Det hela tog mindre än en timme och ingen var särskilt social. Så ja, jag gjorde något bra, men jag är något besviken på själva aktivitetens uppbyggnad.

Under eftermiddagen gjorde vi något som kallas “pumphandle” där man skakar hand med alla i skolan, det var himla häftigt och ganska roligt. Därefter var det picknick, dock började det regna så alla gick tillbaka till sina rum, men väl där umgicks jag en del med mina rumsgrannar vilket var fint. Jag har inte fått mycket tillfälle att göra det, ärligt talat.

Imorgon börjar i alla fall (som sagt) allvaret. Är jag redo? Kanske.

Samling bilder från vad jag gjorde under veckan då jag träffade familj, innan jag började skolan.

Sa jag att min energi började ta slut i mitt tidigare inlägg?

Hahahaha. Som om jag fått någon himla vila...

Jag är på skolan nu och har varit det sedan i söndags och har haft “orientation” för att lära känna skolan, regler och typ träffa människor. 

Det har varit full rulle hela dagarna, från åtta-nio på morgonen till elva-tolv på kvällen och min första natt här var det storm. Det var världens åskväder och blåste som faaaan - så ingen sömn här inte. Igår morse när vi tittade ut genom fönstret låg det massiva grenar på marken och elen var borta mer eller mindre hela natten. För att lägga till ett extra lager på detta ligger min skola väldigt nära en tågstation (som tydligen är en jättebra nod för Amtrak, om jag skulle vilja resa till till exempel öst- eller västkusten) vars problem är att tågen går 24/7 och tågen tutar (vad heter det på svenska?) hela nätterna och det är SÅ högt. Och jag som vaknar av minsta lilla vaknar då alltså hela nätterna för att de där jävla tågen låter och jag kan även meddela att det inte ens hjälper lite grann att stänga fönstret så vi får se när i mitt liv jag nästa gång sover en hel natt (hyfsat) ostört. 

  Jag vet inte hur bra man ser grenarna, egentligen. Men de är bajsstora. 

Hittills gillar jag i vart fall skolan. Den är väldigt öppen och tar till exempel sex på allvar - har varit på en workshop och en (bra) föreställning om sex och medgivande under sex, och det gör mig så glad att skolan är öppen och erkänner och förstår att dess elever har sex med varandra och att det är något att ta på allvar och upplysa om. Och medan jag satt på föreställningen bara kände jag hur mycket engagemang det fanns från årsgruppen i helhet och hur jag kände att “fan, vad jag vill plugga det här” så jag blir mer och mer säker på att det åtminstone skulle kunna bli min minor (Women’s & Gender Studies). Ännu hellre skulle jag vilja att det var min major, men jag vet bara inte vad jag skulle göra med det som major, rent jobbmässigt.

Jag har även försatts i olika sociala situationer där man måste nå ut och konversera med totala främlingar, och jag samtalar med massor utav okända människor varje dag - vilket jag är inte så himla bra på då jag är Sveriges #1 introvert. Men jag försöker och igår kväll under “ice cream social” hade jag faktiskt en himla fin diskussion med två brudar om sexualkunskap och faktumet att vi kunde diskutera det efter att ha pratat i bara några minuter kändes fint och lovande. Mer sådana människor behöver jag hitta. 

Min rumskompis är väl ungefär som jag tänkte mig henne, lite lugnare kanske (bra) och vi kommer helt okej överens även om jag tror att vi är ganska olika. Dock kallar hon mig “hun” (honey) hela tiden och knappt min mamma kallar mig det. Jag vet att min rumskamrat säger det med ett gott hjärta men jag blir ställd varje gång hon säger det - vilket ändå är ganska ofta.  Och hon har med sig x1000 mer saker än jag. Jag har typ kläder och sängkläder medan hon har fyllt sin garderob och har en extra klädstång och massa grejer jag inte alls har. Kanske för att hon bor hyfsat nära och det är lättare för henne att fixa/ha saker? Jag vet inte.

    Fina iPhonebilder på vårt rum, hade jag orkat kanske jag hade använt min stora kamera, men jag orkade inte. Men det här borde ge dig en uppfattning i vart fall.

Och om någon är intresserad så är det just nu värmerekord här och svinvarmt - cirka 35°C - så när jag idag skulle träffa min advisor så såg jag ut som en svettig gris när vi sågs, men det fina med det mötet är att jag med ganska stor sannolikhet kommer få de ämnen jag vill ha (nu till höstterminen) och jag har nu även fått en mer ordentlig rundtur på campuset så förhoppningsvis hittar jag till mina lektioner på torsdag när de börjar på riktigt. Det jag (med största sannolikhet) kommer läsa nu under hösten är digital fotografi och en introduktionskurs till psykologi samt en obligatorisk kurs för förstaårselever om lycka (happniess). Folk har skrämt upp mig gällande psykologikursen så jag är mer nervös inför den än tidigare, men det blir nog bra. 

Jag sökte också ett on-campus jobb idag, så vi får se om jag kanske kan tjäna lite $$$ (eller ja, jag ska få ett jobb då skolan lovade mig det i min financial aid).

Nu börjar min energi ta slut, känner jag.

Här om dagen var vi ute och handlade fram till nio på kvällen och åkte sedan hem till min moster som bor nära en stad som heter “Lindström” - svenskbygd där bland annat Vilhelm Mobergs karaktärer skulle bott och de är nästan absurt Sverigekåta där, allt ska vara svenskt och om möjligt så ska Lindröm stavas med ett ö. De har till och med en staty av Karl-Oskar & Kristina (från Utvandrarna), kom igen... Och min moster räknas ofta inte som “tillräckligt svensk” trots att hon är 50% svensk för att hon har ett mörkare utseende och enligt dessa människor måste man vara blåögd och blond för att kunna klassas som svensk. Jag kan inte hjälpa att inte skratta. Besattheten...och alla grannstäder (inklusive Lindström) har på deras skyltar när man åker in till respektive stad: “Lindström, sister city to Tingsryd, Sweden”... Samtidigt kan jag inte förneka att bli lätt smickrad av dessa människors beundran. Du borde åka till svenskbygderna i Minnesota.

  Välkommen till Lindtröm, hörni

Dagen efter åkte vi ned till Minneapolis och åkte till Ikea (ja, jag åker till USA för att handla på IKEA, men det är alltid billigast :))) ) och sedan till the Mall of America där vi spenderade så många timmar letandes efter en himla ryggsäck och en laddare till min dator. Allt var mycket drygare och svårare än väntat. Mitt sladd som jag tänkte köpa till min dator kostade 89 dollar - jag tänker inte betala det för en himla datorladdare så jag köpte en liten mojäng för 8 dollar istället, men det tog en himla tid för mig att komma fram till detta, och jag var hemskt trött vid det här laget. Men! Vet du vad? Jag köpte en ryggsäck! Inte en sådan jag hade tänkt mig, men den är fin idag och jag betalade hälften av vad det stod på prislappen. Kap. 

Och mitt tålamod började rinna ut i sanden vid det här laget. Jag har klarat av att gå upp tidigt och lägga mig hyfsat sent för att sedan springa runt och göra massa saker hela dagarna, det var trevligt fram tills då så jag började jag bli straight up grinig på eftermiddagen och hade huvudvärk. Men vila kommer inte för det.

Nästa dag åkte vi ned till Iowa till en moster och vi kom fram vid 22-tiden. Under den drygt 6 timmar långa resan dit åt vi: Donken, Dairy Queen OCH (jag) våfflor på Perkins. Känns det som att det går bra för mig och mat, eller?

Tanken var att igår skulle vara en vilodag, men nej. Lakanen vi köpte iförrgår passade inte min säng så vi fick åka ut och köpa nya och göra lite andra ärenden så det blev en dag lik alla mina andra här. 

Idag åker jag till Galesburg för min första dag av orientation week, så ja. Nu börjar det, på riktigt. Det pirrar.

  Titta på kalven!! Har velat visa det här så länge, hahaha

Hej barn,

Hänger lite hos mormor och morfar norrut och har det fint. Imorgon åker vi tillbaka ned till Minneapolis för att i övermorgon åka ned till min moster i Iowa och sedan till Galesburg - det närmar sig nu! 

Vi har inhandlat en hel del och jag skulle nog ändå vilja påstå att minst 1/3 av det som ska vara inhandlat faktiskt är inhandlat. Men en tur till Ikea och lite annat blir det ändå imorgon och jag har fortfarande inte fixat ett amerikanskt telefonnummer. 

Jag tycker det är himla mysigt hos min mormor och morfar och trivs bra med dem, men problemet är att min morfar lider av ganska allvarlig dements och de senaste tre åren (alltså sedan vi var här senast) har han, tyvärr, blivit markant sämre och det är en himla jobbig situation att befinna sig i. Just för att min mormor är väldigt klar i huvudet (men sämre fysiskt) medan morfar inte alls är klar psykiskt (men mår prima för en gammal man, fysiskt) och det gör det extra jobbigt för både oss (familj) och mormor då hon vill ha sällskap och vill att vi hälsar på medan min morfar helt enkelt inte alls vet vad det är för främmande människor han har i sitt hus. På morgonen kan han acceptera att “främlingar” befinner sig hemma hos honom för att han förstår att det ändå, på något sätt, är personer som han och mormor känner medan han sakta under dagen förlorar all typ av sammanhang och på kvällarna inte förstår någonting eller vad det är för himla människor mormor bjudit in i deras hus. Det är en knivig situation. Och jag blir så ledsen över detta, för om det finns någon i mitt liv som jag ser som någon att se upp till så är det min morfar som tog sig från en skitbajsig barndom (och som minoritet i 40-talets USA) och sedan blev en mycket uppskattad läkare. Jag ser hemskt mycket upp till honom och skulle verkligen vilja uttrycka detta till honom, men han vet inte vem jag är och kommer inte förstå min beundran. Knivigt, knivigt. 

I övrigt har jag inte ätit grönsaker på flera dagar och ätit så sjukt onyttigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle säga detta, men jag skulle lätt välja en himla god sallad över vilken annan maträtt som helst i världen just nu. Jag har ätit så himla mycket skräp, och mitt resonemang har varit - såklart - “Äh, jag är på semester”, men jag ska stanna kvar här nu och kanske (jag vet inte?) fortsätta äta ganska liknande maträtter i skolan så vi får se hur lång tid det tar innan jag bokstavligen rullar runt som en köttbulle.

Ett extra fint pålägg på detta är att vi firade morfar som fyller år här i dagarna och vi köpte en (som jag uttrycker det) “cupcake cake” åt honom och firade (för andra gången, innan hans födelsedag...) och så utbrister mormor “Men Clara fyller ju år snart!” så jag fick mitt första födelsedagsfirande tre månader innan jag ens fyller år, vilket innebar en extra bit cupcake cake. Precis vad jag behövde... :)))))

  Men det är ju så gott...

Tankte bara satta mig framfor datorn lite snabbt och saga HEJ:)))

Har egentligen en del jag vill dela med mig av - som att jag sag en kalv komma ut ur en kossas vagina igar. Har du sett det?

Vi har bott hos en av mina mostrar som bor mer centralt de senaste dagarna och hennes internet ar avstangt under sommaren da hon ar i sin kombos sommarstuga under sommaren. Nu ar vi hos min andra moster som har internet, men hon kommer inte ihag losenordet till sitt internet (trots att hon tror att hon kan det) sa da blir det att bara, lite fort, kolla internet med hennes dator och sa far vi se nar jag far tillgang pa internet pa riktigt igen. MEN JAG VILL JU VISA BILDEN PA NAR KALVEN FODS. DU VILL VAL SE???

Kalven sag jag fodas pa the State Fair som var en fin och intressant upplevelse over huvudtaget. Dessutom har jag nu aven sett min forsta basebollmatch (mot Kansas) - vi forlorade och jag svettades som en gris, och vi satt anda i skuggen.(Om nagon undrade om klimatet liksom.) Mamma anser att dessa uppelvesler ar en viktig del av min "amerikanisering".

Imorgon ska vi upp till min mormor och morfar for att sedan aka ned till Minneapolis igen nagon dag senare och da aka ned till min moster i Iowa och sedan till skolan. Jag ar ju mer eller mindre pa semester nu och har det fint och gor roliga saker, men nar jag nu kollade Facebook och sag hur alla var varsta forberedda, har allt fixat och har koll pa vad som hander alla dagar och sa vidare - det gav mig angest. Kanske inte ska kolla Facebook mer innan jag borjar? Jag har fixat 0 saker och vet ingenting. :)

Men jag har det i alla fall fint, om nagon undrar, och att se familj och vanner jag inte sett pa (minst) tre ar gor mig himla glad och far mig att ma himla bra. 

Nu kör vi, kompisar!

Jag kan nog ha världens finaste lillasyster.

Vi sitter och pratar lite här i min säng innan hon ska lägga sig (och åka till skolan imorgon) och så säger hon att hon har en present till mig för att "jag vill aldrig att du glömmer bort mig" (för jag hade ju tänkt glömma min lillasyster...).

Och så plockar hon fram det här iPhoneskalet som hon desginat åt mig:

Har funderat på att köpa ny telefon med abonnemang i USA, men det kan jag ju inte göra nu!!

Hon är allt bra, min lillasyster.