Josåatte…plötsligt blev det vinter. Från en dag till den andra låg det plötsligt snö på marken och det var minusgrader. Alltså, jag är inte färdig med hösten ännu. Den är ärligt talat mycket bättre här än hemma = mindre höstdepression från Clara. Mer höst åt folket! 

Har egentligen, som vanligt, en hel del klagomål om Lyckoläraren, som att jag till exempel började gråta under min writing conference med honom idag. Är så jävla arg på mig själv, att jag gav honom den tillfredsställelsen. För jag vet att det enda det gjorde för honom var att bekräfta hans fördomar (och ogillande) mot förstaårselever - att vi inte klarar av kritik, press, och så vidare. Fan, Clara. Men jag vet att du är trött på att höra om honom, så vidare till annat:

Som andra mindre intressanta men lol:iga saker i vardagen: Ikväll gjorde jag en psykologiundersökning, dels för att jag får extra credit i min psykologikurs och för att jag vill hjälpa folk som håller på med undersökningar (gjorde en förra veckan där jag även tjänade lite ca$$$h, men gav största delen av det till välgörenhet, dock fick jag också två dollar som skall spenderas på klädtvätt). 

Hursomhaver, jag kommer dit (där undersökningen skulle vara - trodde jag) halv åtta och väntar på att andra människor skulle komma då jag inte alls fattade var undersökningen skulle vara, eller ens var jag var då jag var i mattebyggnaden - inte mitt andra hem liksom. Men folk kom och vi satte oss i en datorsal medan bruden vars undersökning det var gick runt med en USB-sticka så vi kunde ladda ned programmet på våra respektive datorer. Sagt och gjort. Svarade först på några enkätfrågor (som främst handlade om hur mycket tv-spel jag spelat - räknas Buzz och Singstar?) och gjorde sedan vad jag antar var själva undersökningen. Och hahahahhaa, det var fan i mig det tråkigaste och drygaste jag gjort i mitt liv. 

Tänk dig att du spelar Minecraft (ja, du borde veta vad det är, annars får du ta och googla för jag vet inte hur man hyperlänkar på bloggen) men med färre fyrkanter. Du står på en plattform med “stigar” som går ut från plattformen så den blir formad lite som en stjärna. Förstår du vad jag försöker beskriva? Aja, först ska du gå ut på dessa “stigar” och hämta en skatt och sedan komma ihåg vilka stigar var avstängda - då några var det - för att i nästa rond komma ihåg vilka av stigarna som var avstängda. Prova att göra detta cirka…40 gånger? Och så tror du att du är klar efter detta, men NEJ, då hamnar du istället på en gräsplattform och ska hitta matchande sköld (typ som spelet Memory) och gör detta cirka 40 gånger. Kanske är du klar efter detta då du börjar må lite illa? (Ja, jag började må illa av detta och trodde ibland att jag skulle kräkas.) NEJ. Då kommer det upp en till ruta där det står NU SKA DU LETA EFTER EN PLATTFORM SOM IBLAND KOMMER GÖMMAS UNDER “VATTEN”. KLARAR DU AV DETTA FORT KAN DU BLI KLAR TIDIGARE, ANNARS KOMMER DU GÖRA DETTA 60 GÅNGER. 60 GÅNGER?!?!? Fan är det här för skit?! (Kom ihåg, du “spelar” intensiv yäni Minecraft hela tiden.)

För alla som någonsin gått i skolan med mig och tagit ett prov samtidigt som jag så vet de att när jag blir frustrerad börjar jag göra ljud ifrån mig, sucka uppgivet, prata lätt för mig själv, etcetera. Tänk dig mig då under detta. Herregud. Och så började jag halvt om halvt klaga för bruden vars undersökning detta var om att jag mådde illa och då bad hon mig sluta, men samtidigt, jag hade ju kommit så jävla långt, jag kunde inte ge upp! Och så hör jag någon skratta bakom mig åt mina kommentarer, men alltså, om du hade tagit del av denna undersökning hade du sagt samma sak som jag (även om de inte gjorde det, men jag tolkar skrattet som ett sympatiskt sådant). Så jag och min kompis från Lycka - som satt framför mig - började klaga. Klaga är kanske fel ord, men kommentera… Min kompis från Lycka gav tillslut upp, men jag kämpade tappert ut spelet/undersökningen/whatever. Jag satt där i drygt två timmar. (Kan meddela att det sagt att detta skulle ta max en timme, MAX.) Och alltså, det var så TRÅKIGT. Jag låg över bordet och väntade på att hitta de där himla sköldarna- och jag såg att mot slutet så gjorde majoriteten av alla i rummet detta också. Och jag mådde så illa, jag trodde verkligen ett tag att jag skulle kasta upp kolhydraterna jag tidigare under kvällen förtärt. Som tur var hände inte detta. Men alltså…jag ville dö lite efteråt. Jag tror verkligen att jag aldrig haft så tråkigt i mitt liv. Och att jag mådde illa av ett himla spel/undersökning? Vad är jag för lam 2000-tals människa som inte ens klarar av lite datorspel? Men det verkar dock som att illamående var en hyfsat vanlig biverkning. Jag hoppas i alla fall nu innerligt att bruden fick himla fina resultat också, jag tänker inte ha kämpat med det där förgäves.

Eller tja, tråkigheten kanske slås snart då jag ska läsa 70 sidor ur en gul bok med en ledsen smileymun till imorgon för min älskade lyckolärare. :)))))))

  Tjena, säljer jag boken bra, elleh?

Nej, se det snöar, nej, se det snöar
Det var väl roligt, hurra
Nu blir det vinter, nu blir det vinter

Du vet sådana stunder som bara känns helt perfekta? Man gör något som kanske inte är så himla viktigt eller livsavgörande men man bara känner…ro(?) inombords eller liknande?

Jag hade en sådan stund idag. Det var fint.

Jag behöver ta bilder som liknar en fotograf vid namn Lee Friedlanders bilder. Jag har haft lite problem med detta då han främst tog bilder på sin egen skugga och vi har inte haft en solig dag på cirka 1,5 vecka och detta har oroat mig och nu resulterat i att jag tänker ha med mig kameran under alla solens timmar de kommande dagarna.

Efter psykologilaben idag gick jag ut i solen i den kalla blåsten och fotograferade. Jag hade en av låtarna från filmen Up på hjärnan och tog bilder. Solen sken, det var kallt, jag frös och jag hade lite mjölk från min lunch som jag ville dricka upp. Jag tog några bilder på bär som liknar rönnbär med fåglar i trädet, och alla träd har verkligen fått sina höstfärger nu - och det är utan någon som helst tvekan höst. Och nu har jag även några bilder till fotouppgiften också. Fint.

Jag vet att min beskrivning är lam, och stunder som dessa (som jag är är säker på att alla upplevt) är mer eller mindre omöjliga att beskriva i ord - de måste upplevas. Men jag ville bara påminna mig själv att sådana stunder finns och att de bör uppskattas. 

Jag tror också att det kan ha att göra med att jag fick en stund för mig själv. Jag är jämt omringad av människor (som jag dock för det mesta tycker om) och den enda gången jag är för mig själv är om jag pluggar (och måste då koncentera mig på det) eller om jag sover. Jag har sällan...lätta(?) stunder för mig själv, som idag.

Hemma har jag ofta sådana dagar och stunder under hösten, men har inte haft någon här än främst på grund av brist på tid. Jag är glad att jag fick uppleva den här känslan, som jag inte känt på länge, och jag hoppas att jag är mentalt redo för helgen som kommer då massor ska göras och färdigställas. 

Men ja, perfekta 45-50 minuter ute i höstsolen var vad som behövdes.

Jag kan känna lyckliga trots din existens och dina olyckliga lektioner, Lyckoläraren.

I torsdag var det Halloween, och man skulle ju tro att det skulle vara världens grej här på campuset. Men nä. Det fanns absolut folk som klädde ut sig och i torsdagskväll hade de pyntat kafeterian och man kunde komma utklädd - och vinna så kallade flex dollars (som man kan med handla i cafét och bokaffären). Ingen från min suite klädde ut sig för detta, men det var väl roligt att se på andra. Och det var någon person som var utklädda till något läskigt (han hade någon näbb grej?) och gick runt helt tyst - det var obehagligt, hen var bra. De serverade också cupcakes så jag tog tillfället i akt att ge mig själv en ursäkt till att äta onyttiga saker. I helgen har det även varit en del Halloweenfester, men jag gick inte på någon av dem heller då jag har spenderat massor av tid med min älskade psykologibok och så måste jag skriva om min IG-uppsats.

Angående min IG-uppsats... I torsdags tog jag mig själv i kragen och pratade med min TA, och i fredags sågs vi, och han hjälpte mig med att förklara vad Lyckoläraren förväntade sig av uppsatsen. Om jag förstod min TA rätt (vilket jag tror) så är uppgiften nästintill enkel! Vi ska bara jämföra saker och prata bajs - det borde jag kunna. Men när Lyckoläraren förklarar vad vi ska skriva låter det askomplicerat och vi alla missuppfattar uppgiften. Men det kan ju inte vara han som har fel. Du vet. :))) Så, jag ska försöka skriva en del på uppsatsen inatt efter att jag redigerat veckans fotouppgift. (Som är mycket bättre än förra veckans då vi skulle prata med främlingar och ta porträttbilder av dem. Bästa uppgiften för världens mest introverta människa, liksom) Och försöka få klart hela uppsatsen imorgon (måndag). Så ja, vi får väl se hur dagen går. 

Dessutom skapades igår natt ett Facebookalbum med bilder från tiden här hittills, då mina älskade suitemates jämt tjatar om att jag ska skapa ett himla album - vilket jag inte orkar. Ingen bryr sig samt att jag har bloggen. Men de ville himlans gärna att jag skulle skapa ett album, så jag sa “här får ni min dator, skapa ett himla album åt mig”. Så de gjorde det och alltså består albumet på Facebook “Because my friends made me” av mina bilder, men är bokstavligen skapat och redigerat av mina två kompisar. 

Så ja, en ganska icke-spännande Halloween och massa plugg. Livet här i Galesburg lunkar på som vanligt.

Men, det är bara 22 dagar kvar innan jag går på vinterlov i 5 veckor, woop!

Det är ganska otroligt hur en man, en ynka liten (<-- bokstavligen) man, kan förstöra 18 (snart 19) år av uppbyggt självförtroende, och får en att ifrågasätta en stor del av den man är. Och ifrågasätta om man ens duger och om man kanske inte bara borde åka hem och lägga sig under en sten de kommande 60 åren. 

Jag har suttit här i några timmar och skrivit på min öppning till min (vår) debatt imorgon samtidigt som jag konsumerat lite för mycket bananchips - efter ett tre timmar långt pass på jobbet med Kattkvinnan och co. (Åh, jag måste berätta om henne någon gång, hon är fin!)

Jag har mycket att klaga över, och mycket av min klagan kommer ut i skrift i denna blogg. Det är lite synd. Men idag, min vän, ska vi överösas med gull och svenska septemberbilder men som är tagna i sena oktober här. (Som jag för övrigt lade in på datorn via min kortläsare i datorn som jag inte ens visste att jag hade förrän för ungefär en vecka sedan, och som uppenbarligen fungerar!)

Idag hade två föreningar (orkar inte översätta, finns ingen översättning) slagits ihop för göra en insamling till den lokala kenneln (hur översätter man humane society?) och man fick då gulla med massor av hundar och kattungar! BÄSTA DAGEN I MITT LIV (inte riktigt, men himla bra ändå). Vi hängde mest med Lady (hunden nedan) som inte var så kameraglad och lille kissebebisen. På detta så var det soligt och säkert runt 15 grader varmt och livet var ganska himla bra. 

Hallå hallå i lingonskogen.

Äntligen är min stressande vecka över, trots att jag fortfarande har mycket att göra känner jag mig bättre till mods. Jag skrev två uppsatser till min lyckolärare nu i veckan, varav en jag får betyg på och en jag får skriva om innan jag får ett betyg. Han kommer med allra största sannolikhet ogilla båda. :)))

Jag har varit sjuk hela veckan, och min suite är nu mer eller mindre också sjuk. Ej roligt. “The Knox Plague” som vi kallar det. Även lärarna: “Jaha, är du sjuk? Har du drabbats av the Knox Plague?” Så vi är alla lite hostiga, lite febriga och lite nasty. 

I onsdags fyllde min RA år, så vi firade henne vid midnatt och folk twerkade mot väggarna mitt i natten medan hon åt sina cupcakes som bakades till henne. Och jag satt i soffan och var inte en rolig människa som skrev på min uppsats eller vad det var. Så det var ett fint midnattsavbrott i vardagen. 

Trots att jag skrev mina två uppsatser till min lyckolärare är vi lite osams, eller i alla fall han. Till i tisdags ville han ha en outline på min kommande uppsats. Jag satt i två timmar och letade källor under helgen och måndagen, men hittade inget. Plus, att jag hade annat att göra - som att plugga till mitt himla psykologiprov som tyvärr gick lite sämre än väntat. Så jag skickade in en ganska dålig outline utan källa på tisdagen, och han var självfallet inte nöjd. Han tyckte då det skulle vara snällt och uppmuntrande att ifrågasätta om jag ens var på lektionen i torsdags när han visade hur enkelt det var att hitta en källa - men det var inte enkelt. I och med att det bara var negativa och icke-konstruktiva kommenterar i det mejlet så svarade jag inte då det enda svaret jag kunnat ge skulle vara ett spydigt sådant. Och jag är en trevlig elev. :))))) Men jag markerade mejlet som oläst för att komma ihåg uppsatsen, eller något. Nästa dag ser jag att mejlet ligger längst upp i min inkorg (trots att jag fått andra mejl), men jag struntade i det. Nästa dag var det samma sak, så jag öppnade det. Tydligen hade han skrivit ett nytt mejl några timmar efter min dåliga outline där han skrivit att han ville ha en källa (som jag då inte hade sett) och sedan, 17 timmar senare, hade han skrivit “Var är uppsatsen??”.  Jag såg det här bara någon timme innan vår lektion skulle börja och hade inte tid att leta efter en källa, så jag tänkte låstas om att min mejl hade strulat (vilket ju till viss del var sant). Då visar det sig att han tydligen hade gett “riktiga" kommenterar på allas outlines och delade ut dem i klassen. Jag fick såklart ingen. HAN SA INGET OM ATT DET VAR SÅ SERIÖST. Jag trodde bara att han skulle kolla över dem och ge oss ett okej, men tydligen inte. Så, efter lektionen gick jag och en tjej i klassen till biblioteket för att få hjälp med att hitta bra källor och till och med bibliotekarien tyckte att instruktionerna var otydliga och att sättet han ville att vi skulle hitta källor på var konstiga/svårt! Men du vet, allt är ju mitt fel. Det är jag som gör fel :))))))))))) Så den kvällen ägnade jag till att skriva en himla outline och hitta en anständig källa. Jag skickade det till honom mitt i natten och skrev att jag hade haft problem med mejlen och inte sett hans meddelanden och att jag visste att det här var sent inskickat och att om det bara var försent kunde han “radera mejlet”. Jag fick inget svar. Så jag skrev min uppsats med den källan och lämnade in den när jag skulle. Vi ska ha möten med honom nästa vecka om dessa uppsatser, så vi får väl se vad han säger då. Med största sannolikhet kommer han säga att jag suger, och jag måste ta det. Lyckokursen gör mig så lycklig…

Torsdagkväll (17.30-18.30) satt jag ensam vid ett bord och ropade "skicka gratis godis och kondomer till dina kompisar!". Min röst och hals mådde nog inte så bra, så jag lät nog litte udda ropande på folk. MEN, DET ÄR JU FAKTISKT HALLOWEEN. Jag fick ändå en del människor att skicka gratis godis och kondomer till sina kompisar, så det gick nog ändå rätt bra, framförallt med tanke på att jag satt sjuk och ensam. Jag gjorde detta genom/för en av klubbarna jag är med i - Advocates for Choice. Fina grejer är det ialla fall - som är både roliga, viktiga och bra. 

Efter min jobbiga, och äckliga, vecka så lånade min suite projektorn igen och tittade på film igår (fredag). Det var ett skönt avslut på veckan och jag fick se It’s the Great Pumpkin, Charlie Brown såhär i Halloweentider. Så jag är nöjd. 

Idag har jag jobbat och tänkt att jag skulle göra massa saker, det hände inget riktigt då jag skypade en stund med mamma och sedan har snackat skit med mina kompisar i ett par timmar. Vilket är mycket mer angenämnt än debattöppningar och -avslut, psykologianteckningar och fotografier. 

  Det här saknar man ju lite grann, när det var varmt och jag kunde känna en del entusiasm för skolan och äta nyttigare (mandlar & torkade tranbär). (Dock kanske inte riktigt såhäär mycket.)

Har verkligen noll tid för bloggning. Vilket är tråkigt då jag tycker det är kul och då jag har, tyvärr, mer eller mindre givit upp på min dagbok då jag lägger mig på småtimmarna varje dag och behöver all sömn jag kan få. Så bloggen blir där mina minnen bevaras, liksom.

Men ja, jag har ytterst lite tid att göra saker jag vill göra och spenderar den mesta av min tid ätandes eller pluggandes. Självklart ska vi ha uppgifter att göra och så vidare, men jag har just nu verkligen noll fritid, och det tycker jag är lite tråkigt. 

Min uppsats som jag tidigare klagade över sög, enligt min lyckolärare (surprise). Jag trodde först att jag straight up hade fått icke godkänt, men tydligen fick jag ett G+ (C+), och jag är fan nöjd med det - och det här kommer från någon som alltid tagit skolan väldigt seriöst. Och det är inte att jag inte tar skolan här seriöst (vem pluggar hela dagarna liksom, och när jag sa till min moster vad jag gjorde kallade hon mig tråkig - så ja, jag flummar inte bort tiden), men det går inte att göra min lyckolärare till lags och jag är nu bara glad om jag klarar hans himla kurs, och därefter kommer jag aldrig läsa någon av hans kurser igen. (Har egentligen mer och färskare saker att klaga över angående honom, men jag orkar inte och jag tror inte att du orkar heller.)

Ovanpå allt mitt plugg så är vi ("jag") fortfarande inte helt överens med CSN och jag måste skicka in massa mejl och ansökningar och överklaganden till dem hela tiden, vilket också är jobbigt och ännu en extra jobbig sak att tänka på. Och så oroar jag mig en del över hur och var (läs; vem)  jag ska bo under vinterlovet och hur jag sedan tar mig ned hit igen. 

Mycket oro.

Men, till roligare/mer intressanta saker, och lätta avbrott i min tråkiga vardag:

I fredags fyllde min rumskamrat år, så vid midnatt hade jag och några vänner bakat brownies till henne, och så hade en annan tjej i vår suite deckorerat med bilder på någon koreansk popkille. Förhoppningsvis uppskattade min brud det (dock hörde jag vår RA senare fråga, när vi andra lagt oss och bara några var uppe, om de - i rummet då - bakat browniesarna i källaren och de bara “aa” - tack för creden liks). Nästa dag åkte min rumskamrat iväg till sin kusins bröllop och jag fick vårt rum för mig själv en natt och det var ärligt talat himla skönt. För det är lite det som är problemet när man bor med någon - man får absolut ingen tid för sig själv. För det är hennes rum precis lika mycket som mitt och hon får komma och gå som hon vill, och på alla andra ställen på skolan finns det människor. Så om man till exempel mår dåligt och vill grina lite - så är det rätt svårt. Något att tänka på om man ska bo med en rumskamrat. 

Och i lördags bjöd min moster med mig till en pumpkin patch! Har aldrig gjort det förut, så det var himla trevligt - men kallt. Mina yngre kusiner roade sig med diverse aktiviteter som att hoppa i en hoppborg och skjuta zombies med paintbollgevär (när mina kusiner inte visste hur de skulle skjuta frågade instruktören om de någonsin skjutit med gevär - de svarade osäkert nej, och sedan frågande han om de skjutit med bb guns och även då sa pojkarna nej; och då han frågade om de skjutit med nerf guns - det hade de, så då var mannen nöjd). Vi åkte även en så kallad. hay ride och de (mina släktingar) valde ut sina pumpor (de köpte flera stycken) och vi plockade majs som man sedan ska kunna poppa i en mikro. Det var fint och något nytt. Därefter åkte vi till Subway och åt middag för att sedan, när det blivit mörkt, åka tillbaka och gå i ett majsfält med ficklampor. Vi gick runt i en timme i den mörka kalla natten och letade efter våra ledtrådar, men gav sedan upp (främst på grund av kyla och trötta pojkar). Jag fick sedan skjuts tillbaka till skolan och pluggade. 

Dagen därpå vaknade jag med ont i halsen och nu är jag sjuk, igen. Och denna gång är det inte “bara” en förkylning utan mer huvud- och kroppsvärk. Jag som precis kom över min första förkylning... Men de har satt på värmen i våra hus nu i alla fall, så jag behöver inte längre ha 50 lager kläder på mig plus täcke. (Ja, hösten är kommen här också.)

Imorgon (onsdag, men klockan är 2:10, så tekniskt sett idag) är alla lektioner inställda för att man ska gå på seminarium och liknande (vilket vi får se om jag ens gör), men jag kommer nog ägna största delen av dagen till att skriva en uppsats som ska vara klar på torsdag. 

Men jag hade idag (tisdag) ett möte med min advisor och skrev preliminärt upp mig på vinterterminens kurser - matte (URK!!!), utvecklingspsykologi(?) (Developmental Psychology) och, förhoppningsvis, en genusvetenskapskurs. Dock är det ofta många som söker den (genusvetenskapskursen), så det finns en ganska stor chans att jag blir utkastad och måste välja en annan kurs. Jag måste också läsa matte, och vill ha det gjort så snart som möjligt, så det fick bli nu. Men jag är verkligen så nervös inför den kursen då mina mattekunskaper helt enkelt är så dåliga att jag, verkligen, skäms. 

Och för att avsluta - det snöade idag! Och det är så gulligt med eleverna som bor i varmare staters reaktioner. En kille jag känner har aldrig sett snö förut och blev tydligen (som väntat) helt exalterad. Men det smälte direkt och jag tycker det är lite synd att det blev hans första snöupplevelse, men men. Det kommer mer, och jag hade inte heller velat att det låg kvar för det är faktiskt BARA slutet på oktober.